promeneramera

Senaste inläggen

Av Eila Andersson - 15 juni 2018 08:51

Sömnproblem. Det är ju vanligt. Vi stressar. Vi sover för lite, har inte tid. Vi sover dåligt. Är deprimerade. Men det är ju helt normalt. Vanligt. Det är bara att lära sig sova. Lära sig avslappning. Eller ta sömnmedicin. Eller?


Förstås finns dessa orsaker. Åtgärdar vi dessa, så är det många som får ordning på sömnen. Men då finns det vissa som försöker allt det där man borde, men ändå sover dåligt. Vad felas då dessa människor? Är dom bara deprimerade? Allt mellan öronen? Nej, det tror jag inte.


Kosten. Jo, kosten kan påverka sömnen. Mat, som man är överkänslig mot, kan ge sömnproblem. T.ex mjölk, gluten, soja, ägg.... Fastän du inte vet att du är överkänslig mot dem, så kan de påverka din sömn. 


Kosten är så mycket mer än vi tror. Det ger inte bara energi och byggstenar åt oss. Fel mat kan göra oss sjuka. Vi reagerar individuellt på olika mat, beroende på gener och hälsotillstånd. Det kan vara svårt att klura ut vad man reagerar på. Men man kan börja med att lyssna på sin kropp. Orolig mage? huvudvärk? Ingen ork, energi?


Ät bra mat, oprocessad. Så naturlig som möjligt. Ät enkelt. Då är det mindre risk att du äter något "opassligt", som påverkar dig negativt. 


Av Eila Andersson - 13 juni 2018 07:57

Det är ju inte riktigt dagens melodi att vara köttätare. Det rekommenderas att man minskar på köttätande, och äter proteiner från växtriket istället. Jag skulle gärna vara vegetarian, eller fruitarian, om jag kunde. 


Förra hösten testade jag på att äta vegetariskt. Det ledde till värk i leder, bältros och lunginflammation. Så det funkar inte för mig. Efter mycket funderande, testande, har jag sedan några veckor tillbaka, siktat in mig på att endast äta kött. Jag är piggare, mår riktigt bra. Ibland slinker det nog ner någon liten frukt. Men överlag, äter jag kött. 


Till frukost blir det stekt köttfärs (och lite rått också). Till stekning använder jag fett från nöt(ko) och ibland olivolja. Till lunch och middag äter jag vanligtvis broiler (med skinn), älgkött, nötkött, fisk ibland. Griskött äter jag ytterst sällan numera, mår inte bra av det.


Jag är pigg, och mår bra. De senaste åren har jag minskat i vikt, p.g.a att jag inte kunnat äta mjölkprokukter och sädesslag. Under detta år har vikten stabiliserat sig, och nu har det börjat öka lite. Jag försöker alltså få upp vikten. 


Jag tänker att vi, beroende på generna, är lite olika anpassade för olika mat. Vissa mår bättre av mera kött, andra mår bättre av helt vegetarisk mat, och andra mår bra av en blandkost. Det är individuellt, och man kan testa sig fram till en kost som man mår bra av. 



Av Eila Andersson - 12 november 2017 06:13

Mat. Igen. Jo, maten är grunden till allt. Det är det vi kan, och ska, bygga vår hälsa på. Vi får tänka, vi ska tänka. På hur vi lever. Vad vi gör, vad vi äter. Och inte äter.


Vaccineringar på tapeten igen. Hela tiden. HP-vaccin mot livmoderhalscancer för unga flickor, influensavaccin, tvångsvaccinering av vårdpersonal. Sjukt. Allt ska vaccineras bort. Det egna ansvaret över hälsan. Quick fix. Visst är det enklare. Att ta en tablett, att ta en spruta. Blunda för verkligheten. Inte tänka. Och tro att det hjälper.


Varför är vi så sjuka då? Varför verkar det som att vi skulle behöva mera och mera mediciner och vacciner? 


Hälsoproblemen kommer ju smygande. Under årtionden av "fel" mat, blir kroppen sjuk. Vi blir sjuka. Men det är ju vanligt, något vi förväntar oss. Det har blivit helt normalt att få reuma, att få hjärtsjukdom, att få demens. Vi nöjer oss med vår lott. 


Virus, bakterier lever på raffinerade kolhydrater. Och dessa raffinerade kolhydrater har blivit så stor del av vår kost. Bröd, pasta, flingor, mjölk, mjölkprodukter, godis, bulla. Detta äter vi istället för MAT. Kött, fisk, grönsaker, frukt, nötter, bär. Så enkelt är det faktiskt. Det går att äta riktig mat till frukost, till lunch, till middag, och mellanmål. Det är en vanesak. 


Du kan själv välja. Du kan själv påverka. Att äta dig frisk eller friskare. Du kan börja med små förändringar. Öka på intaget grönsaker, ta en frukt med kaffet istället för en bulle, minska på smörgåsarna. Äta lite mera bra råvaror, kött, och naturlgt fett. Småningom börjar kroppen läka sig själv, när den får bra byggstenar. 


Det tar sin tid, men det är det värt. 




Av Eila Andersson - 7 oktober 2017 07:24

Tänk om vi skulle i matbutikens kyldisk hitta olika mjölkprodukter gjorda på människomjölk. Smaksatt, sockrat, laktosfritt, helmjölk, fettfritt. Yogurt, fil, grädde, glass… olika smaker och sorter att välja mellan. Smaskens! Blir du sugen?

 

Varför dricker du komjölk eller använder mjölkprodukter? För att det är hälsosamt? För att det är livsnödvändigt? Eller för att det är gott?

 

Det har länge varit en odiskutabel sanning. Man måste få i sig kalcium från mjölk. Växande barn behöver det för att bygga upp sitt skelett. Medelålders och äldre behöver det för att inte få benskörhet, alltså att skelettet urkalkas.

 

En kalv behöver mjölk, komjölk, den första tiden för att få i sig viktiga näringsämnen. Ganska fort börjar den ändå få annan mat, Och sedan lever den på kraftfoder och gräs resten av livet. Den får inte mera mjölk. Och växer sig stor och stark. Ser vi kor med outvecklad skelett? Kor med osteoporos?

 

Välfärdssjukdomar. Låter det bekant? Diabetes, demens, cancer, övervikt, hjärt- och blodkärlssjukdomar, hypotyreos, depression, fibromyalgi, värk? Normalt? Eller bara vanligt? Är det nån högre makt som skickar dessa sjukdomar åt oss? Måste vi bara nöja oss med vår lott? Det går ju i släkten…..

 

Mat = näring. Borde vara. Allt vad vi stoppar i oss har betydelse. I någon mån. Näring är tänkt att hålla människan frisk. Därifrån får vi vitaminer, mineraler, proteiner, fetter, energi. Ifall vi äter något som inte bidrar till uppbyggnad, blir det till en belastning. Det går åt näring, vitaminer, mineraler för att ta hand om den dåliga födan. Den som inte äter näringsrik mat är undernärd, och riskerar att bli sjuk. Den som är sjuk, är undernärd. För att hon inte får i sig tillräckligt med näringsrik mat.

 

Om vi mättar våra magar med näringsfattig mat, blir den näringsrika maten oäten. Den som innehåller viktiga vitaminer och mineraler

 

Processad mat, är i sig en belastning för kroppen. Om maten dessutom är tänkt att föda opp en kalv till att bli en stor ko, kan det ju tänkas att denna produkt inte är ämnad för människan, och blir till en belastning för kroppen och bidrar till sjukdomar. Kanske komjölken rentav är skadlig för människan? Och dödar, på sikt?

 

Tänk om vi skulle i matbutikens kyldisk hitta produkter gjorda på komjölk? Ämnade för människor. Konstigt.

 

Av Eila Andersson - 22 augusti 2017 06:22

Min man tittar på mig med en konstig blick, han brukar göra det ibland. Jag har igen kläckt en idé. Det händer nu som då. De flesta är helt ogenomförbara och produkten av min idérikedom. Jag har nog småningom lärt mig att inte låta alla mina idéer komma ut i verbala uttryck. Och han har lärt sig att inte ta allt jag säger på så stort allvar.


Min idérikedom har sitt ursprung i lättja. Jag är alltså lat, och försöka komma på lösningar som gör livet enklare för mig. Nu handlar det om att jag inte tycker om att stretcha. Alltså musklerna. Och jag funderar på nödvändigheten i detta. Nästan oberoende på vad det gäller, så far mina tankar till stenåldersmänniskan, och befolkningar som lever i naturen, och av naturen.


Stretching? Behöver man stretcha? Eller är det ett onödigt påhitt? Eller livsnödvändigt? Kanske behövs stretching ifall man styrketränar, jobbar långa tider statiskt, har obekväma arbetsställningar, sitter för mycket, rör på sig för lite, osv...


Men jag vill eftersträva ett enkelt och naturligt liv. Vara i fysiskt bra skick. I form. Och jag gillar inte att stretcha. Behövde stenåldersmänniskan stretcha? Kanske inte. Men jag antar att hen var vig ändå. Så vad gjorde stenåldersmänniskan som inte vi gör? Eller vad gör vi, som inte stenåldersmänniskan gjorde? Jo, vi sitter flera timmar om dagen på stol. Stenåldersmänniskan satt på marken. Och vad händer när man sitter på marken istället för stol? Och tvärtom?


Jag har nu några dagar försökt sätta mig ner på golvet, varje gång jag ska sätta mig. Nej, inte vid måltiderna. Det skulle kännas lite asocialt att sitta ensam på golvet och äta. Men annars. Varje gång jag sätter mig på golvet (på en madrass), stretchar jag muskler. Byter lite ställning, och andra muskler stretchas. Det sker lite automatiskt. Och jag märker hur ovig jag är.


Man kan ju titta på små barn. De sitter lite hur som helst. På huk. På tå. Med benen i kors. De rör på sig mycket. Leker och springer, kryper och klättrar. Och är fortfarande viga. Det kan vi också vara. Vi har bara blivit för bekväma. Sitter för mycket. Och rör på oss för lite.


Genom att sätta mig ner på golvet ett tiotal gånger per dag, får jag ”gratis” gymnastik. Det stärker musklerna i ryggen, i benen. Det stretchar muskler, töjer senor, gör mig vigare.


Så därav min ide. Att slänga ut stolar, soffor. Och såga benen av borden. För att leva mera på golvet. Min man var inte riktigt med på noterna. Men det är helt förståeligt och gör inget. Jag sitter på min madrass så länge det känns bra. Och kanske planerar mitt eget kontor så, att jag kan sitta på golvet och jobba.


Under tiden tänker jag ut nästa ide, som kanske är genomförbar. 

Av Eila Andersson - 21 augusti 2017 08:40

Det blev en skön och svettig löprunda! De senaste veckorna har jag satsat på bärplockning, det har blivit många, tunga promenader på mossen, och inte så många löprundor. Jag har i stället försökt tänka på min hållning, och hitta en bra promenadstil, löpstil. I vardagen försöker jag sträcka på mig, tänka mig atletisk och lång. När jag sitter, när jag står, när jag går. Jag sträcker på ryggen, aktiverar magmusklerna. 


Jag har ett par gånger försökt jogga genom att mera aktivera sidomagmusklerna, och försöka rotera i höften och ryggen. Det var ju tungt, har dåliga magmuskler, och orkade endast ett par km. Tänkte idag testa barfotalöpning. Lite grann, försiktigt. Det har jag hört att man ska, börja försiktigt, så att man inte överanstränger musklerna i fötterna och benen.


Jag har ett par 20-30 år gamla, tunna innetossor i läder. Tänkte att de fungerar nog på samma sätt som barfotaskor. Tänkte börja med ett par km. Men det var så lätt! Fötterna kändes så lätta! Kunde inte sluta. Fortsatte springa hela rundan på dryga 7 km. Koncentrerade mig på att jobba med magmusklerna och höften. Blev inte sjuk i fötterna, benen. Ännu i alla fall. Få se i morgon, hur det känns. 


Men barfotalöpning. Det känns som min grej. Jag tror att jag får en bra löpteknik med att springa så. Jag jobbar med bålmuskulaturen mera, och blir inte trött i benen. Riktigt nöjd efter dagens runda! 


Det blev inget halvmaraton i sommar. Men jag siktar på nästa sommar i stället. Nu tänker jag fortsätta löpträna på vägar och spånbana. Jag springer som det känns bra i kroppen, och ökar på hastigheten när det känns bra. Ingen intervallträning för mig, i detta skede i alla fall. 


Härligt! 

Av Eila Andersson - 5 augusti 2017 09:14

Jag tänker. Analyserar. Försöker finna orsaker till problem. Hatar att sköta endast symtom. Det finns alltid en orsak till sjukdomar. Men intresset att hitta dem finns inte. 


Sjukdomar kan inte bero på vaccinbrist. Orsaken finns nån annanstans. Vi måste bara våga tänka. Och söka tills vi hittar.


Jag tar inga vaccin. Det är mitt val. Jag lider själv av antitrypsinbrist som påverkar lungorna. För varje infektion som jag får i lungorna, bryts vävnaden ner, och förstör lungorna sakta men säkert. Jag har blivit erbjuden vaccin mot lunginflammation, men tackat nej. Jag har i stället valt att försöka göra någonting åt orsaken till problemet.


Jag har med kostens hjälp blivit i bättre skick. Jag har lämnat bort bl.a sädesslag, mjölkprodukter, och det mesta socker. Och det påverkar min hälsa. Till det bättre. Har inga problem från lungorna nu. Ifall jag äter sött, bildas slem i lungorna, och det verkar bidra till lunginflammation, för mig.

 

Jag har valt bort vacciner. Men jag har också valt bort dagens bekväma matkultur, som jag tror att är delorsak, och avgörande orsak, till våra sjukdomar.


Jag tar mitt ansvar. Genom att leva så att jag håller mig frisk. Jag fortsätter att tänka kritiskt, analysera, ifrågasätta. Låter mig inte skrämmas. Eller skämmas.


Jag lider med alla sjuka. Därför kämpar jag och jobbar för en friskare framtid för oss alla.



Av Eila Andersson - 4 juni 2017 08:37

Oj, vad skönt! Var på en joggingrunda, 9 km. Det är tre veckor sedan jag var sist. Har inte hunnit p.g.a studier. Hunnit och hunnit... Men jag har måst prioritera bort det. Har haft sömnbrist och stress, och inte velat stressa kroppen ytterligare. Men nu är studierna klara och jag är på gång igen.


Det är alltså tre veckor sedan jag senaste gången var ute och joggade, förutom ett par km igår. Då försökte jag mig på en tur, men kroppen sa ifrån, ville inte. Men nu kändes det bra. Jag har ju ingen fart ännu, ca 7 km/h. Men jag försöker tänka på tekniken. Att den ska bli så bra som möjligt från början. Min massörsutbildning har gett mig kunskap om muskler och optimal användning av dem, så det är intressant att fundera ut bästa möjliga teknik. Bra teknik ger optimal energianvändning och bra resultat. Jag vill alltså kunna springa långt och njuta av det. 


Springer avslappnat, låter höfterna, magmusklena jobba. Hittade rätt rörelse i övrekroppen idag, med axlarna, armarna avspänt nära kroppen. Jag är så glad att jag har kommit igång, och känner att det funkar. 


Det är härligt att springa! Jag tror att alla som kan gå, kan också springa. Eller kan lära sig, ung som gammmal. Människan är skapt för att springa. Och det ska vara lätt och roligt att göra det. Det kräver en god fysik och kondition och det kan man jobba sig till. Det ger energi, och man orkar mycket bättre med alla vardagssysslor. 



Skapa flashcards