Nu har jag landat i min diagnos, alfa1-antitrypsin brist. Det är en genetisk defekt, som jag har ärvt av mina föräldrar. Jag är homozygot, har alltså ärvt den defekta genen av mina båda föräldrar. Det innebär att jag har stor risk att insjukna i lungsjukdom. Ifall man är heterozygot, och ärvt bara ena defekta genen, kan man insjukna i lindrigare form av lungsjukdom. Antitrypsin är ett protein som bildas i levern, och behövs för att dämpa immunförsvaret, i främst lungorna. När man har den defekta genen (generna), fastnar antitrypsinet i levern, och halten minskar i blodet. Vid en infektion, reagerar immunförsvaret med att "städa" bort inkräktaren. Ifall det inte finns tillräckligt antitrypsin, som dämpar immunförsvaret, fortsätter immunförsvaret att städa bort frisk lungvävnad. Det har gjort att jag har fått förstorade bronker, luftrör. Det i sin tur bidrar till slembildning, i lungorna, och större risk att få infektioner där. 

Alfa1-antitrypsin brist är alltså orsaken till mina återkommande lunginflammationer. Jag har ju under de senaste tio åren drabbats av återkommande bronkiter och lunginflammationer, och fått kurera mig med antibiotika. Det finns inget bot mot denna sjukdom, förstås. Så det normala är en nedåtgående spiral, med återkommande lunginflammationer, ökad slembildning i lungorna, emfysen och KOL, och alltmer försämrad lungfunktion.

Jag har ju under de senaste åren prövat mig fram till en kost, som jag mår bra av. I dagsläget håller jag mig mest till en antiinflammatorisk paleokost. Det innebär att jag äter kött, fisk, fågel, lite frukt, bär, rotfrukter, vissa grönsaker. Jag äter inga mjölkprodukter, inga processade livsmedel (förutom köttprodukter), inga raffinerade kolhydrater, inget gluten, sädesslag, socker. Jag mår bra av denhär kosten. Ifall jag "fuskar" och äter sötsaker, får jag ont i halsen, och slembildningen i halsen och lungorna ökar. Det har varit inkörsporten till lunginflammationerna för mig. 

Jag erböjds vaccin, mot säsonginfluensa och lunginflammation. Jag avböjde i detta skede. Jag tänker att jag med min kost undviker att igen insjukna i luftvägsinfektioner. Ifall det inte fungerar, så får jag ju tänka om. Man kan vara bärare av denna gen, och ändå inte insjukna i lungsjukdom. Det innebär att det finns något som påverkar till att den utslöses. Detta något kan vara gluten, mjölkprotein, eller något annat. Det är ovanligt med denna diagnos, men många är feldiagnosticerade med astma. Man kan ha diffusa andningssvårigheter, tungt att andas vid ansträngning, testerna visar inte tydligt på astma, och astmamedicin brukar inte riktigt hjälpa. Antitrypsin brist kan konstateras med blodprov.

För mig känns inte denna diagnos mera som ett hot mot min hälsa. Jag vet hur jag ska undvika att bli sämre, och möjligen reparera mina lungor. Jag har redan vant mig med strikt kost, och det känns inte besvärligt att inte kunna äta sötsaker. Nu mår jag bra, och ser fram emot en frisk framtid. 

Då blev det dags för en ny utmaning. Umaning halvmaraton. Jag har nog länge tänkt att jag vill kunna springa ett maraton, men det har kännts som en ouppnåelig dröm. Jag har under några år, från och till, försökt mig på att jogga, springa, men det har inte funkat. Jag har fått ont i benen, knäna, och det har kännts så tungt. Så orken och inspirationen har sinat. Jag har ändå inte givit upp tanken, drömmen. Jag tänker att människan är skapt för att röra på sig. Hon ska kunna springa, långt, och det ska vara roligt. Och jag är den människan. Jag vill kunna springa, och långt. Och jag vill njuta av det. Det är mitt mål.

Nu har jag ork. Nu har jag energi. Nu har jag lust. Det är skönt, det är härligt, att springa. Nu fungerar det. Jag kan jogga lugnt några km. Och spurta lite, till och med. Får ingen mjölksyra i benen. Får inte ont i knäna (förutom när jag blir för ivrig och far och springer för ofta). Nu är jag på gång.

Min nya diagnos ger mig en spark i baken. Alfa1-antitrypsinbrist, ger mig lunginflammation och förstörd lungvävnad. Motionen, löpningen, hjälper mig att få bort slemmet ur lungorna och ger mig bra immunförsvar. 

Jag har ändrat min kost, lite i gången, p.g.a hälsoskäl. Nu äter jag en ganska strikt Paleokost, med inslag av blodgruppsdiet. Och jag mår bra och har energi. Nu får jag inte mjölksyra i musklerna, och värken i lederna har försvunnit. Nu tror jag att jag har förutsättningarna för att kunna springa långt.

Jag har beslutat mig. Jag siktar på ett halvmaraton nästa sommar (2017). Lite trist förstås att vintern kommer emot, men, det hjälps inte.....jag måste ju träna för det. Det blir kanske lite tufft, vet inte, men jag ska försöka. Jag behöver ett mål, det är ju egentligen en njutbar helmaraton, men delmålet måste jag ta först och det får vara ett halvmaraton. 

Är ni med? :)