Kello on kuusi aamulla. Olen jo ollut valveilla tunnin. Mieheni nukkuu vielä. Tämä on semmoinen ajaton hetki, vain minä ja tuli. Takassa. Katson tulta. Siinä on elämää. Siinä on kuolemaa. Siinä on lohtua ja toivoa. Olen onnekas. Tässä voin vain istua lämmössä. Ei ole kiire mihinkään. Ei ole vaatimuksia. En tarvite taistella. Olla vain. Tässä voin parantua. Eheytyä. 

Elämä on tässä. Ja nyt. Elämä on monimutkaista. Siihen syntyy. Ja sitä on elettävä. Sitä on pärjättävä. Taisteltava. Ja lopuksi kuoltava. Voiko olla muuta? Elämä voi olla myös muuta. Se on kiehdottavaa, se on arvoitus. Siitä voi nauttia. Elämä on löydettävä. Mutta sinne voi olla pitkä matka. Monta mutkaa on ehkä käveltävä. Ylämäkeä, ja alamäkeä. Mutta se voi löytyä. Se hyvä elämä. Rauhallinen, iloisa, antoisa.

Jotkut sen löytvävät varhain elämässä. Toiset eivät koskaan. Olen löytänyt määränpään. Olen löytänyt elämän. Elän tässä ja nyt. Löytääkseen sen hyvän elämän, joutuu tekemään ehkä kipeitä, hankalia valintoja, päätöksiä. Jotta voisi mennä eteenpäin, täytyy jättää jotain taakseen. Luopua jostain. Ja ehkä paljosta. Joutuu miettimään, mikä on tärkeätä.

Minulle terveys on tärkeätä. Mielen terveys, ja kehon terveys. Uni, hyvä ravinto, liikunta, perhe ja ystävät. Nämä ovat minulle eläkevakuutus, terveysvakuutus. Kuuntelen kehoani. En tyydy olemaan sairas. Mietin mistä huono olo voisi johtua, etsin vastausta kunnes löydän sen. Matkani terveyteen on ollut pitkä, ja jatkuu yhä. 

Nyt näen tuloksia. Nyt elän sitä hyvää elämää. Nautin siitä. Tässä ja nyt. Olen iloinen. Lapsellinen. Haluan myös muiden löytävän ilon, ja sen hyvän elämän. Meidän on autetta toisiamme. Kuljettava yhdessä. Parempaan elämään. Tässä ja nyt.

Vaknade fem i morse, ganska pigg efter sju timmars sömn. Det är skönt att stiga opp tidigt. Det är tyst, stilla. Tänder en brasa. Sitter och tittar in i den. Dricker en tekopp, skriver lite dagbok. Funderar på livet. Njuter av tillvaron. Tacksam över att kunna sitta här. Tacksam för min man, Henrik, som älskar mig för den jag är, och låter mig vara den jag är. Jag är snart 50 år, och mår bra. Det är inte alla förunnat. Nej, långt ifrån. Alla har inte den möjligheten. Men, många fler skulle kunna vara friska. Åtminstone i vårt välfärdssamhälle. Här har vi möjlighet till det. 

Välfärdssamhälle? Vad är det? Och vad har den gett oss? Vi tänker att den ger oss ett bra liv. Visst! Vi har jobb, mat, bostad, bilar.....Lyx, alltså, om man jämför med många andra på vår jord. Men vad annat har den gett oss? Mat i överflöd...skräpmat. Stress...vi vill ha för mycket. För lite sömn...vi vill för mycket. Så, vårt välfärdssamhälle, som skulle kunna ge oss ett bra liv, gör oss sjuka, stressade, deprimerade, invalidiserar oss, förorsakar lidande, sorg och död. Och detta sjuka försöker vi lappa. Med mediciner, vacciner, terapier, sjukskrivningar....dyra vårdåtgärder. Och detta kostar vårt välfärdssamhälle en massa pengar. Som inte finns. Det finns inte tillräckligt med pengar i statens kassa att sköta alla sjuka, alla åldringar. Vi hade ett välfärdssamhälle....

Vi skulle kunna ha ett välfärdssamhälle. Det finns möjligheter. Bara vi öppnar ögonen och tittar. Lyssnar. Känner. Tänker. Bara vi går tillbaka till början. Till oss själva. Stannar, lyssnar. Varför stressar vi? Vart är vi på väg? Är det bättre längre fram, nån annan stans? Behöver vi allt som vi jagar efter? Behöver vi en massa grejer? Eller klarar vi oss med mindre? Kanske vi kan sakta ner. Pruta på våra fordringar, nöja oss med mindre. Sätta mera tid på våra barn, ungdomar, oss själva? Vila, motionera, äta bra mat? 

Vi behöver inte fortsätta att springa i ekorrhjulet. Vi behöver inte tro på allt vi hör. Vi kan tänka själva och vi får tänka själva. Vi kan bidra till vår egen hälsa. Vi behöver inte dras med förkylningar, inte vara deprimerade, inte äta en massa piller... Vi kan ta kontroll över vår egen hälsa, vårt liv. Genom att tänka, vara kritiska, ta egna beslut. Det finns hopp om ett friskare liv och det är möjligt för dig också!