Min man tittar på mig med en konstig blick, han brukar göra det ibland. Jag har igen kläckt en idé. Det händer nu som då. De flesta är helt ogenomförbara och produkten av min idérikedom. Jag har nog småningom lärt mig att inte låta alla mina idéer komma ut i verbala uttryck. Och han har lärt sig att inte ta allt jag säger på så stort allvar.

Min idérikedom har sitt ursprung i lättja. Jag är alltså lat, och försöka komma på lösningar som gör livet enklare för mig. Nu handlar det om att jag inte tycker om att stretcha. Alltså musklerna. Och jag funderar på nödvändigheten i detta. Nästan oberoende på vad det gäller, så far mina tankar till stenåldersmänniskan, och befolkningar som lever i naturen, och av naturen.

Stretching? Behöver man stretcha? Eller är det ett onödigt påhitt? Eller livsnödvändigt? Kanske behövs stretching ifall man styrketränar, jobbar långa tider statiskt, har obekväma arbetsställningar, sitter för mycket, rör på sig för lite, osv...

Men jag vill eftersträva ett enkelt och naturligt liv. Vara i fysiskt bra skick. I form. Och jag gillar inte att stretcha. Behövde stenåldersmänniskan stretcha? Kanske inte. Men jag antar att hen var vig ändå. Så vad gjorde stenåldersmänniskan som inte vi gör? Eller vad gör vi, som inte stenåldersmänniskan gjorde? Jo, vi sitter flera timmar om dagen på stol. Stenåldersmänniskan satt på marken. Och vad händer när man sitter på marken istället för stol? Och tvärtom?

Jag har nu några dagar försökt sätta mig ner på golvet, varje gång jag ska sätta mig. Nej, inte vid måltiderna. Det skulle kännas lite asocialt att sitta ensam på golvet och äta. Men annars. Varje gång jag sätter mig på golvet (på en madrass), stretchar jag muskler. Byter lite ställning, och andra muskler stretchas. Det sker lite automatiskt. Och jag märker hur ovig jag är.

Man kan ju titta på små barn. De sitter lite hur som helst. På huk. På tå. Med benen i kors. De rör på sig mycket. Leker och springer, kryper och klättrar. Och är fortfarande viga. Det kan vi också vara. Vi har bara blivit för bekväma. Sitter för mycket. Och rör på oss för lite.

Genom att sätta mig ner på golvet ett tiotal gånger per dag, får jag ”gratis” gymnastik. Det stärker musklerna i ryggen, i benen. Det stretchar muskler, töjer senor, gör mig vigare.

Så därav min ide. Att slänga ut stolar, soffor. Och såga benen av borden. För att leva mera på golvet. Min man var inte riktigt med på noterna. Men det är helt förståeligt och gör inget. Jag sitter på min madrass så länge det känns bra. Och kanske planerar mitt eget kontor så, att jag kan sitta på golvet och jobba.

Under tiden tänker jag ut nästa ide, som kanske är genomförbar. 

Det blev en skön och svettig löprunda! De senaste veckorna har jag satsat på bärplockning, det har blivit många, tunga promenader på mossen, och inte så många löprundor. Jag har i stället försökt tänka på min hållning, och hitta en bra promenadstil, löpstil. I vardagen försöker jag sträcka på mig, tänka mig atletisk och lång. När jag sitter, när jag står, när jag går. Jag sträcker på ryggen, aktiverar magmusklerna. 

Jag har ett par gånger försökt jogga genom att mera aktivera sidomagmusklerna, och försöka rotera i höften och ryggen. Det var ju tungt, har dåliga magmuskler, och orkade endast ett par km. Tänkte idag testa barfotalöpning. Lite grann, försiktigt. Det har jag hört att man ska, börja försiktigt, så att man inte överanstränger musklerna i fötterna och benen.

Jag har ett par 20-30 år gamla, tunna innetossor i läder. Tänkte att de fungerar nog på samma sätt som barfotaskor. Tänkte börja med ett par km. Men det var så lätt! Fötterna kändes så lätta! Kunde inte sluta. Fortsatte springa hela rundan på dryga 7 km. Koncentrerade mig på att jobba med magmusklerna och höften. Blev inte sjuk i fötterna, benen. Ännu i alla fall. Få se i morgon, hur det känns. 

Men barfotalöpning. Det känns som min grej. Jag tror att jag får en bra löpteknik med att springa så. Jag jobbar med bålmuskulaturen mera, och blir inte trött i benen. Riktigt nöjd efter dagens runda! 

Det blev inget halvmaraton i sommar. Men jag siktar på nästa sommar i stället. Nu tänker jag fortsätta löpträna på vägar och spånbana. Jag springer som det känns bra i kroppen, och ökar på hastigheten när det känns bra. Ingen intervallträning för mig, i detta skede i alla fall. 

Härligt! 

Jag tänker. Analyserar. Försöker finna orsaker till problem. Hatar att sköta endast symtom. Det finns alltid en orsak till sjukdomar. Men intresset att hitta dem finns inte. 

Sjukdomar kan inte bero på vaccinbrist. Orsaken finns nån annanstans. Vi måste bara våga tänka. Och söka tills vi hittar.

Jag tar inga vaccin. Det är mitt val. Jag lider själv av antitrypsinbrist som påverkar lungorna. För varje infektion som jag får i lungorna, bryts vävnaden ner, och förstör lungorna sakta men säkert. Jag har blivit erbjuden vaccin mot lunginflammation, men tackat nej. Jag har i stället valt att försöka göra någonting åt orsaken till problemet.

Jag har med kostens hjälp blivit i bättre skick. Jag har lämnat bort bl.a sädesslag, mjölkprodukter, och det mesta socker. Och det påverkar min hälsa. Till det bättre. Har inga problem från lungorna nu. Ifall jag äter sött, bildas slem i lungorna, och det verkar bidra till lunginflammation, för mig.

Jag har valt bort vacciner. Men jag har också valt bort dagens bekväma matkultur, som jag tror att är delorsak, och avgörande orsak, till våra sjukdomar.

Jag tar mitt ansvar. Genom att leva så att jag håller mig frisk. Jag fortsätter att tänka kritiskt, analysera, ifrågasätta. Låter mig inte skrämmas. Eller skämmas.

Jag lider med alla sjuka. Därför kämpar jag och jobbar för en friskare framtid för oss alla.