Ja, så var det dags igen. För lunginflammation. Fick rossel i lungorna för snart en vecka sedan. Hade ju tänkt att det skulle gå om av sig själv. Men icke. Fick mer huvudvärk i går, och allt började funger i "slow motion". Pulsen steg. MIna typiska symtom på lunginflammation. Så fick lov att påbörja en antibiotikakur. 

Jag får ju inte lunginflammation efter förkylning, jag brukar inte vara förkyld. Jag har ju min ärftliga lungsjukdom, som gör att jag lättare får lunginflammation. Jag får det om jag fuskar med min diet. Jag vet ju inte säkert vad det är jag reagerar på, men blir sjuk om jag äter stärkelserika bakverk.

För en vecka sedan var jag på besök hos en väninna. Jag hade ätit innan jag åkte, så tänkte inte på att ta med någonting att äta. Där blev jag hungrig, åt naturligt glutenfri surbröd. Gjort bl.a på majsmjöl, rismjöl och jäst. Och ett par dagar efteråt hade jag ont i halsen, och rossel i lungorna. Så var det förra gången också, för ett halvt år sedan. Det händer så snabbt att jag glömmer, att jag inte ska äta sånt som jag inte tål. 

Så nu blir det några dagars vila, och antibiotika. Jag får hoppas att jag inte behöver ta det i dropp, intravenöst. Att det ska räcka med tabletter. Så kan det gå....

JAG HAR DET SÅ BRA

Vaknade för tidigt i morse. Bilar som körde förbi. En efter en, liksom envist, för att väcka mig. Jag gav opp, steg opp. Trappade ner till första våningen och köket. Lite trög i tanken, rörelserna. Trött. Skulle ha velat sova ännu. Blev bara sex timmars sömn. Känner mig lite besviken. För att det inte blev som jag tänkt. För att det inte blev perfekt. Att jag inte är helt utvilad och pigg som jag kunde vara.

Men. Jag tar det lugnt. Kokar en kopp te. Sätter mig. Funderar. Tittar ut. Himlen rodnar. Solen stiger opp. Det är stilla. Ser lite frostigt ut. Snön har smält. Snart är det vår.

Jag ger mig tid att vakna. Sitter. Lyssnar. Tittar. Tänker. Jag har mina drömmar. Framtidsdrömmar. Eviga drömmar. Vad jag vill göra. Hur jag vill bo. Vart jag vill resa. Tankar kommer, tankar går.

Tillbaka. Till nuet. Jag har det bra. Här. Nu. Behöver ingenstans. Jag har ett liv. Ett bra liv. Ett hem. En plats. En familj. En nutid. En framtid. Möjligheter.

Tacksam. För det jag har. Det är så lätt nu. När jag har det bra.

Dimman har lättat. Nu ser jag. Nu hör jag. Nu känner jag. Nu lever jag. Tack!

Det är söndag morgon. Här sitter jag igen framför brasan. Och funderar. Och tittar. Och...bara finns till. Det ljusnar ute. Känns lite harmt att det ljusnar så tidigt. Jag har så njutit av mörkret, och brasan, på mornarna. Här har jag samlat mig. Lyssnat. Förberett mig för dagen. 

Men, med ljuset kommer hoppet. Om livet. Jag måste se framåt. Sluta gömma mig. I min bekvämlighet. Jag måste ta steget. Måste våga. Måste våga leva livet igen. Måste ge upp gamla mönster. Ge upp det det invanda. Trygga. Det är dags. Att ta ett steg. Att öppna dörren. Och komma ut. 

Måste lära mig leva på nytt. Det var så många år jag inte levde. Som jag bara överlevde. Många långa år. Av kamp. Och kaos. Jag har lite lämnat kvar i den kampen. Fastän jag inte mera behöver kämpa. Jag mår bra. Jag har det bra. Jag kan leva. Jag måste avsluta det gamla kapitlet och påbörja ett nytt. Skapa något nytt. Lära mig leva igen. LIta på att livet är gott. 

Jag har varit trött, inte haft energi. Men nu är jag pigg, Och har energi. Nu måste jag bara våga använda den. Lita på att den räcker. Jag skulle behöva nån som drar igång mig. Och hjälper mig.

Men jag måste göra det själv. Ta beslutet. Komma igång. Börja på. Ta för mig. Av livet. Av vardagen, av festen. Göra livet till ett bra liv. För mig, och för andra. Det ska jag göra. Ett steg i taget. Jag ska börja leva. 

Nu har jag landat i min diagnos, alfa1-antitrypsin brist. Det är en genetisk defekt, som jag har ärvt av mina föräldrar. Jag är homozygot, har alltså ärvt den defekta genen av mina båda föräldrar. Det innebär att jag har stor risk att insjukna i lungsjukdom. Ifall man är heterozygot, och ärvt bara ena defekta genen, kan man insjukna i lindrigare form av lungsjukdom. Antitrypsin är ett protein som bildas i levern, och behövs för att dämpa immunförsvaret, i främst lungorna. När man har den defekta genen (generna), fastnar antitrypsinet i levern, och halten minskar i blodet. Vid en infektion, reagerar immunförsvaret med att "städa" bort inkräktaren. Ifall det inte finns tillräckligt antitrypsin, som dämpar immunförsvaret, fortsätter immunförsvaret att städa bort frisk lungvävnad. Det har gjort att jag har fått förstorade bronker, luftrör. Det i sin tur bidrar till slembildning, i lungorna, och större risk att få infektioner där. 

Alfa1-antitrypsin brist är alltså orsaken till mina återkommande lunginflammationer. Jag har ju under de senaste tio åren drabbats av återkommande bronkiter och lunginflammationer, och fått kurera mig med antibiotika. Det finns inget bot mot denna sjukdom, förstås. Så det normala är en nedåtgående spiral, med återkommande lunginflammationer, ökad slembildning i lungorna, emfysen och KOL, och alltmer försämrad lungfunktion.

Jag har ju under de senaste åren prövat mig fram till en kost, som jag mår bra av. I dagsläget håller jag mig mest till en antiinflammatorisk paleokost. Det innebär att jag äter kött, fisk, fågel, lite frukt, bär, rotfrukter, vissa grönsaker. Jag äter inga mjölkprodukter, inga processade livsmedel (förutom köttprodukter), inga raffinerade kolhydrater, inget gluten, sädesslag, socker. Jag mår bra av denhär kosten. Ifall jag "fuskar" och äter sötsaker, får jag ont i halsen, och slembildningen i halsen och lungorna ökar. Det har varit inkörsporten till lunginflammationerna för mig. 

Jag erböjds vaccin, mot säsonginfluensa och lunginflammation. Jag avböjde i detta skede. Jag tänker att jag med min kost undviker att igen insjukna i luftvägsinfektioner. Ifall det inte fungerar, så får jag ju tänka om. Man kan vara bärare av denna gen, och ändå inte insjukna i lungsjukdom. Det innebär att det finns något som påverkar till att den utslöses. Detta något kan vara gluten, mjölkprotein, eller något annat. Det är ovanligt med denna diagnos, men många är feldiagnosticerade med astma. Man kan ha diffusa andningssvårigheter, tungt att andas vid ansträngning, testerna visar inte tydligt på astma, och astmamedicin brukar inte riktigt hjälpa. Antitrypsin brist kan konstateras med blodprov.

För mig känns inte denna diagnos mera som ett hot mot min hälsa. Jag vet hur jag ska undvika att bli sämre, och möjligen reparera mina lungor. Jag har redan vant mig med strikt kost, och det känns inte besvärligt att inte kunna äta sötsaker. Nu mår jag bra, och ser fram emot en frisk framtid. 

Hej! 

Här sitter jag. Är lite tung i huvudet. Har lite stegring och skräp i lungorna. Mår inte alltför dåligt, har kunnat studera ändå en del idag. Hemuppgifter i massörsutbildningen. Var till jourmottagningen i går, kände att jag hade lunginflammation på gång. Tänkte att jag tar en tablettkur i tid, så jag inte behöver bli riktigt dålig och få antibiotikan intravenöst. Och det gick vägen. Det var en riktig trevlig doktor där i går. Jag ska ta lungröntgen i morgon, och kolla infektionsvärdet. Hoppas att tabletterna har hjälpt....

Jag loggade in mig på mina Kanta-sidor, där jag kan se mina sjukvårdsuppgifter. Jag hittade texten från läkarbesöket på lungpolikliniken. Där fanns lite roligheter. Missuppfattningar sker så lätt. Men det är intressant att läsa vad de skriver. Sedan läste jag om mina utvidgade bronker, luftrör. Det fick jag ju nog veta under läkarbesöket att jag har. Jag har alltså bronkiektasier i lungorna. Låter ju ganska intressant och då måste jag ju googla det...... då var det slut på det intressanta och roliga. Inte hade jag ju trott att det är nå skillt allvarligt, jag tycker ju att jag mår så mycket bättre nu än vad jag gjort de senaste 10 åren.

Det kan ju finnas olika orsaker till bronkiektasier. Det togs en massa blodprov, för att kolla om de hittar nån autoimmun sjukdom, eller nåt annat som jag inte förstod, som kan ligga bakom. Så jag får vänta och se vad de kommer fram till. Jag har ju mina egna funderingar om ett och annat, och är inte alltför hopplöst inställd till framtiden. Det får bli en utmaning. Inte rolig, men ändå en utmaning. Och jag gillar utmaningar! Jag får gå i väntans tider ett par veckor, och får sedan mera information om fortsättningen.

En lite trött, fundersam och hoppfull Eila

Jag har påbörjat mina massörsstudier i augusti. Jag kom in på reservplats och jag fick besked om studieplatsen endast ett par veckor innan skolstart. Så det blev lite av en rivstart. Jag var ju lite skeptisk till att påbörja studierna till massör. Jag visste egentligen inte ifall jag vill det. Men jag hade en känsla, en intuition. Kände att dethär är kanske något för mig. 

Jag har nu studerat en månad. Vi har 3 närstudiedagar, och 2 distansstudiedagar. Vi är 14 elever på klassen, de flesta är ungdomar. Dom är härliga, positiva och har framåtanda. Det är så skönt att ingen klagar. Det har tagit en tid för mig att inse att jag måste studera även kvällstid och helger, och inte endast två dagar i veckan som jag hade tänkt. Vi har mycket duktiga lärare, bl.a Stefan och Nikita. Jag hade nog bävat för den massiva anatomin och fysiologin som vi ska lära oss. Men läraren gör det så intressant, så det känns inte svårt och tråkigt. Jag njuter av att vara i skolan, och att studera hemma. 

Nu är jag piggare och gladare. Henrik, min man, tycker att det är skönt att inte höra mig sucka, och beklaga mig, som jag ofta gjorde när jag kom från jobbet. Nu är jag på rätt spår! Jag rekommenderar alla att byta bana, yrke, ifall det nuvarande inte känns helt rätt. Det jobb, eller syssla, som inte ger något, det tar energi av dig. Förändringar kan kännas farliga, svåra. Men det lönar sig. Var modig, och bli lite lyckligare!

Jag är lycklig!

Två hjortar springer nerför slätten. De springer lätt, liksom svävar fram. Sorglöst, utan krav. 

En vindpust hinner ikapp. Undrar, vart är de på väg? Han får inget svar, det finns inget svar.

En människa rusar fram i livet. Jäktar, knuffar, tränger sig fram. Bekymrad, drunknar i krav.

En vän hinner ikapp. Undrar, vart är han på väg? Han får inget svar, det finns inget svar. 

Livet är så flyktigt. Det blåser liksom bort, som en vindpust. Det finns en massa frågor som

inte får nå svar. Det finns inga svar. 

Stanna. Lyssna. Hör du en fråga? Ge den ett svar. Sök tills du hittar. Det finns alltid ett svar.

EilaA

Jag har haft lunginflammation! Jag? Som äter så hälsosamt. Nej...Hade svårt att tro och acceptera att det faktiskt drabbade mig. Men det är faktum. Jag fick plötsligt feber, eller hade nog det ett par dagar innan jag förstod det. Jag var lite frusen och hade huvudvärk. Tog en halv Burana.... och fortsatte att vara i gång. Kom från jobbet en måndag eftermiddag, var lite mer frusen och tänkte mäta tempen på skoj, och mätaren visade 38,5.... Efter fyra dagars feber blev det blodprov, lungröntgen och antibiotika intravenöst. Usch, jag som inte ens ville ta antibiotika tabletter. Har inte varit förkyld, verkar som om lunginflammationen bara damp ner! Hade nog tänkt kurera mig med vitlök och c-vitamin, men när CRP visade lite över 200, tänkte jag att det kanske är bäst att följa läkarnas råd... Lunginflammation är ingenting att leka med, tydligen. Det blev för mycket rajtande till lab, sjukhus, rtg, så kroppen slog lite bakut. Blev lite svag, illamående och halsen svullna opp. Tänkte inte få luft, kunde inte prata. Attacken gick över på en minut ca, tur det. Men jag hann bli lite skraj... Läkaren på jouren sa sedan att det berodde på lunginflammationen! 

Så, vad lärde jag mig av detta? Jo, att lunginflammation är ingenting man ska försöka kurera själv. Kan bli livsfarligt. Men man kan understödja läkningsprocessen. Dagarna som jag hade feber (när jag förstått att jag hade det), drack jag mest grön te och bärsaft, var inte hungrig så jag åt inget. Tog c-vitamin, vitlöksvatten och mjölksyrekapslar. Tog inget för febern (hade som mest 39 gr). Och vilade mycket. När febern gett med sig, började maten också smaka...

Jag är inte helt återställd ännu, men på god väg. Är ledig denna vecka ännu, så jag får ta det lugnt. Blir inga långpromenader de närmaste veckorna. Jag får tänka på att bygga opp immunförsvaret igen, kanske mera grönsaker, nu när det är säsong, och några veckors kur med mjölksyrekapslar för tarmbakterierna. Så ska jag väl bli pigg och energisk igen.