Min man tittar på mig med en konstig blick, han brukar göra det ibland. Jag har igen kläckt en idé. Det händer nu som då. De flesta är helt ogenomförbara och produkten av min idérikedom. Jag har nog småningom lärt mig att inte låta alla mina idéer komma ut i verbala uttryck. Och han har lärt sig att inte ta allt jag säger på så stort allvar.

Min idérikedom har sitt ursprung i lättja. Jag är alltså lat, och försöka komma på lösningar som gör livet enklare för mig. Nu handlar det om att jag inte tycker om att stretcha. Alltså musklerna. Och jag funderar på nödvändigheten i detta. Nästan oberoende på vad det gäller, så far mina tankar till stenåldersmänniskan, och befolkningar som lever i naturen, och av naturen.

Stretching? Behöver man stretcha? Eller är det ett onödigt påhitt? Eller livsnödvändigt? Kanske behövs stretching ifall man styrketränar, jobbar långa tider statiskt, har obekväma arbetsställningar, sitter för mycket, rör på sig för lite, osv...

Men jag vill eftersträva ett enkelt och naturligt liv. Vara i fysiskt bra skick. I form. Och jag gillar inte att stretcha. Behövde stenåldersmänniskan stretcha? Kanske inte. Men jag antar att hen var vig ändå. Så vad gjorde stenåldersmänniskan som inte vi gör? Eller vad gör vi, som inte stenåldersmänniskan gjorde? Jo, vi sitter flera timmar om dagen på stol. Stenåldersmänniskan satt på marken. Och vad händer när man sitter på marken istället för stol? Och tvärtom?

Jag har nu några dagar försökt sätta mig ner på golvet, varje gång jag ska sätta mig. Nej, inte vid måltiderna. Det skulle kännas lite asocialt att sitta ensam på golvet och äta. Men annars. Varje gång jag sätter mig på golvet (på en madrass), stretchar jag muskler. Byter lite ställning, och andra muskler stretchas. Det sker lite automatiskt. Och jag märker hur ovig jag är.

Man kan ju titta på små barn. De sitter lite hur som helst. På huk. På tå. Med benen i kors. De rör på sig mycket. Leker och springer, kryper och klättrar. Och är fortfarande viga. Det kan vi också vara. Vi har bara blivit för bekväma. Sitter för mycket. Och rör på oss för lite.

Genom att sätta mig ner på golvet ett tiotal gånger per dag, får jag ”gratis” gymnastik. Det stärker musklerna i ryggen, i benen. Det stretchar muskler, töjer senor, gör mig vigare.

Så därav min ide. Att slänga ut stolar, soffor. Och såga benen av borden. För att leva mera på golvet. Min man var inte riktigt med på noterna. Men det är helt förståeligt och gör inget. Jag sitter på min madrass så länge det känns bra. Och kanske planerar mitt eget kontor så, att jag kan sitta på golvet och jobba.

Under tiden tänker jag ut nästa ide, som kanske är genomförbar. 

Det blev en skön och svettig löprunda! De senaste veckorna har jag satsat på bärplockning, det har blivit många, tunga promenader på mossen, och inte så många löprundor. Jag har i stället försökt tänka på min hållning, och hitta en bra promenadstil, löpstil. I vardagen försöker jag sträcka på mig, tänka mig atletisk och lång. När jag sitter, när jag står, när jag går. Jag sträcker på ryggen, aktiverar magmusklerna. 

Jag har ett par gånger försökt jogga genom att mera aktivera sidomagmusklerna, och försöka rotera i höften och ryggen. Det var ju tungt, har dåliga magmuskler, och orkade endast ett par km. Tänkte idag testa barfotalöpning. Lite grann, försiktigt. Det har jag hört att man ska, börja försiktigt, så att man inte överanstränger musklerna i fötterna och benen.

Jag har ett par 20-30 år gamla, tunna innetossor i läder. Tänkte att de fungerar nog på samma sätt som barfotaskor. Tänkte börja med ett par km. Men det var så lätt! Fötterna kändes så lätta! Kunde inte sluta. Fortsatte springa hela rundan på dryga 7 km. Koncentrerade mig på att jobba med magmusklerna och höften. Blev inte sjuk i fötterna, benen. Ännu i alla fall. Få se i morgon, hur det känns. 

Men barfotalöpning. Det känns som min grej. Jag tror att jag får en bra löpteknik med att springa så. Jag jobbar med bålmuskulaturen mera, och blir inte trött i benen. Riktigt nöjd efter dagens runda! 

Det blev inget halvmaraton i sommar. Men jag siktar på nästa sommar i stället. Nu tänker jag fortsätta löpträna på vägar och spånbana. Jag springer som det känns bra i kroppen, och ökar på hastigheten när det känns bra. Ingen intervallträning för mig, i detta skede i alla fall. 

Härligt! 

Oj, vad skönt! Var på en joggingrunda, 9 km. Det är tre veckor sedan jag var sist. Har inte hunnit p.g.a studier. Hunnit och hunnit... Men jag har måst prioritera bort det. Har haft sömnbrist och stress, och inte velat stressa kroppen ytterligare. Men nu är studierna klara och jag är på gång igen.

Det är alltså tre veckor sedan jag senaste gången var ute och joggade, förutom ett par km igår. Då försökte jag mig på en tur, men kroppen sa ifrån, ville inte. Men nu kändes det bra. Jag har ju ingen fart ännu, ca 7 km/h. Men jag försöker tänka på tekniken. Att den ska bli så bra som möjligt från början. Min massörsutbildning har gett mig kunskap om muskler och optimal användning av dem, så det är intressant att fundera ut bästa möjliga teknik. Bra teknik ger optimal energianvändning och bra resultat. Jag vill alltså kunna springa långt och njuta av det. 

Springer avslappnat, låter höfterna, magmusklena jobba. Hittade rätt rörelse i övrekroppen idag, med axlarna, armarna avspänt nära kroppen. Jag är så glad att jag har kommit igång, och känner att det funkar. 

Det är härligt att springa! Jag tror att alla som kan gå, kan också springa. Eller kan lära sig, ung som gammmal. Människan är skapt för att springa. Och det ska vara lätt och roligt att göra det. Det kräver en god fysik och kondition och det kan man jobba sig till. Det ger energi, och man orkar mycket bättre med alla vardagssysslor. 

Hej!

Känner du dig bekväm, lat? Orkar inte gå på gym, inte på några motionspass? Det gör inget. Man behöver inte det om man inte vill. Jag är lat av naturen. Jag har inget intresse av styrketräning och ledda motionspass. Jag har nog försökt, testat, för att väcka intresset, men det går inte, känns bara jobbigt och tråkigt. Så, jag har gett opp. Konstaterat att jag inte passar på gym. 

Men, jag älskar att promenera. Det har funnits perioder i mitt liv, när jag har varit så trött, energilös, att jag inte ens orkat ut på promenad. Då har jag inte tvingat mig till det, utan vilat. Nu har energi, ork. Nu går det bra att promenera. Och jag älskar det. Det tar ju tid, men det ger också mera tid. Genom att man blir piggare och orkar mera. 

Det går att variera sina promenader. Man börjar med kortare sträckor. Förlänger dem. Man kan gå längs med gator, vägar. Man kan gå i skog, på skogsbilvägar. I varierande terräng, får man mångsidig träning för hela kroppen. Man kan gå med ryggsäck, packning, och få träning för magmusklerna på samma gång. Promenader gör gott för lederna, ryggkotorna belastas lagom, och hålls rörliga. 

Promenader, och speciellt långa sådana, gör gott ifall man är stressad, eller upprörd eller arg eller annat. Man bara går och går. Tankar kommer och tankar går. Nya ideer kläcks, man får nya infallsvinklar. Man blir avstressad. 

Promenader ökar blodcirkulationen i kroppen. Förbränningen av energin kommer igång vid regelbunden motion. Man kan få jämnare blodsocker och blodtryck. Det kan ha en förebyggande och vårdande effekt för sjukdomar. Det skulle kunna vara bra att dagligen komma opp i 10 000 steg, men ännu bättre förstås med mera, upp till 20 000. Det är kanske lite överkurs för dagens människor, men inte omöjligt för de som har tid, eller tar sig tid. Det är roligt! Det finns stegräknare till vissa telefoner, men också till salu i butikerna. De är inte dyra. 

Och så naturen, förstås. Det finns så mycket att uppleva där. Det är en härlig upplevelse att få se naturen födas igen varje vår! Och att bara sitta på en stubbe eller sten i skogen, och andas, och titta, och lyssna. Det kan vara så helande, så lugnande. 

Så, jag rekommendera detta för alla. Promenader. För alla åldrar. Det är aldrig försent att börja. Du kan börja nu! 

Klockan är sex och det är torsdag morgon. Det har börjat ljusna. Jag har druckit min te-kopp, och väntar ännu att min kropp ska vakna ordentligt. Sedan blir det dags för en kort promenad eller en joggningstur. Jag tar det lite som det känns. Jag brukar börja med att promenera minst tio minuter. Ibland känns det jättebra i kroppen, den signalerar att den vill iväg och springa. Ja, då springer jag. Ifall kroppen känns trög, ja, då promenerar jag.

Jag gillar att gå på en promenad eller kort länk från morgonen. Luften känns så lätt, frisk. Jag har förmånen att få gå längs en skogsbilväg. Tidigt på morgonen är det endast mina steg som hörs, och fågelkvitter. Jag njuter ju mera av naturen när jag går. Då hinner jag lyssna, och titta. Iaktta naturen och djuren. Ifall jag springer, så måster jag nu i halktider koncentrera mig på att inte halka eller stiga snett. Denna korta runda gör mig riktigt pigg och energisk. Jag får igång blodcirkulationen, blir varm i kroppen. Den gör också att frukosten smakar bättre. 

MIn morgonrunda är drygt tre km. Den försöker jag göra varje morgon. I ur och skur. Min stegräknare brukar visa ca 5000 steg av den. Så en bra början. Ifall jag har ledig dag gör jag vanligtvis en längre runda på förmiddagen, annars gör jag den på kvällen. Jag strävar till att komma opp i 15 000 steg om dagen, de dagar som jag är i skolan. Lediga dagar är mitt mål att få ihop minst 20 000 steg. 700 m ger mig ca 1000 steg, 7 km ger 10 000 steg. En ledig dag ger hemmasysslorna ca 5000 steg. 

Genom att promenera så mycket, får jag bättre grundkondition. Jag blir piggare. Orkar bättre med hemmasysslor. Orkar vara igång från morgon till kväll. Ifall jag har möjlighet, så tar jag en liten tupplur under dagen. Så kroppen får vila.

Vid långa promenader, upprätthålls rörligheten i hela kroppen. Musklerna mjukas opp, lederna hålls rörliga. Ryggkotorna får lämplig belastning. Skaderisken är liten. Det är en bra motionsform att börja bygga opp sin fysik med. När man böjar promenera, kan man tänka på hur man går. Att man går avslappnat. I axlarna, höfterna. Med tårna pekande framåt. Man behöver ju inte gå snabbt. Man kan variera. Kortare, snabba promenader. Eller långa, långsammare promenader. 

Vanligtvis går jag ensam. Då hinner jag tänka allt möjligt. Planera min vardag, min framtid. Få nya ideer. Njuta av naturen. Ibland har jag sällskap av min man. Det är trevlig omväxling, speciellt vid längre promenader. Då kan vi diskutera, och umgås. Och vara närvarande. 

Dessa promenader, och byggande av grundkonditionen, är också en del av min träning för halvmaraton. Ibland går jag med ryggsäck, med lite packning i. Så får jag lite mera belastning för musklerna. Jämsides försöker jag jogga/ springa tre gånger i veckan. Jag försöker bygga opp min fysik sakta men säkert. Har som mål att springa halvmaraton inkommande sommar. Vet ju inte om jag uppnår det, men det gör inget. Jag tar det följande sommar i så fall. Jag har ju hela livet på mig. Det är ju inte målet som är viktigaste, utan själva resan dit. 

Att promenera är enkelt och billigt. Och det kan ge mycket. Det kan kännas lite tråkigt till en början, men med tiden när man märker att man blir piggare, mår bättre, börjar kroppen längta efter det. Det blir till en rutin. Till en del av vardagen och livet. Människan är tänkt att röra på sig mycket. Och promenader och löpning är ett utmärkt sätt att göra det på!

Hej!

Det blev ju inte som jag hade tänkt. Med träningen för halvmaraton till sommaren. Det kom så mycket emellan. Mycket med skolan. Stressigt. Så jag har fått ligga lågt med träningen. Har inte ens hunnit ut på promenader regelbundet. Jag har konstaterat att det måste bara vänta. Tills jag har tid och ork. Det är viktigare med sömn, vardag, skolan. Jag får ta det sedan, när jag har tid. 

Nu känns det som att jag har tid. Och ork. Kanske det är tillfälligt. Har nu haft sportlov och ledigt från skolan denna vecka. Varit ute och promenerat några gånger. Var på en 9 km:s promenad för några dagar sedan. Det var nog lite tungt efter en så lång paus. Men nu ska jag försöka få in träningen på mornarna, när det är ljusare. Och börja bygga opp konditionen sakta men säkert. Var i morse på en 3 km:s joggning och promenad. Det gick bra. Det var skönt och uppiggande. 

Det är nog bra med motion, och promenader. Men man måste ha energi för det. Är man utmattad, måste man vila. Få tillräckligt med sömn. Sedan kan man motionera. Och det gör gott. Då kan det ge energi. Och få positiva hälsoeffekter. Ifall man är utmattad, och börjar träna, motionera, så kan man bli ännu mera utmattad. Så man måste lyssna på sin kropp. Och vara varsam med sig själv. 

Då blev det dags för en ny utmaning. Umaning halvmaraton. Jag har nog länge tänkt att jag vill kunna springa ett maraton, men det har kännts som en ouppnåelig dröm. Jag har under några år, från och till, försökt mig på att jogga, springa, men det har inte funkat. Jag har fått ont i benen, knäna, och det har kännts så tungt. Så orken och inspirationen har sinat. Jag har ändå inte givit upp tanken, drömmen. Jag tänker att människan är skapt för att röra på sig. Hon ska kunna springa, långt, och det ska vara roligt. Och jag är den människan. Jag vill kunna springa, och långt. Och jag vill njuta av det. Det är mitt mål.

Nu har jag ork. Nu har jag energi. Nu har jag lust. Det är skönt, det är härligt, att springa. Nu fungerar det. Jag kan jogga lugnt några km. Och spurta lite, till och med. Får ingen mjölksyra i benen. Får inte ont i knäna (förutom när jag blir för ivrig och far och springer för ofta). Nu är jag på gång.

Min nya diagnos ger mig en spark i baken. Alfa1-antitrypsinbrist, ger mig lunginflammation och förstörd lungvävnad. Motionen, löpningen, hjälper mig att få bort slemmet ur lungorna och ger mig bra immunförsvar. 

Jag har ändrat min kost, lite i gången, p.g.a hälsoskäl. Nu äter jag en ganska strikt Paleokost, med inslag av blodgruppsdiet. Och jag mår bra och har energi. Nu får jag inte mjölksyra i musklerna, och värken i lederna har försvunnit. Nu tror jag att jag har förutsättningarna för att kunna springa långt.

Jag har beslutat mig. Jag siktar på ett halvmaraton nästa sommar (2017). Lite trist förstås att vintern kommer emot, men, det hjälps inte.....jag måste ju träna för det. Det blir kanske lite tufft, vet inte, men jag ska försöka. Jag behöver ett mål, det är ju egentligen en njutbar helmaraton, men delmålet måste jag ta först och det får vara ett halvmaraton. 

Är ni med? :)

Människan är skapt för att röra på sig. Det är skönt att kunna gå, jogga, springa. Det är liv. Det är ett underverk att alla delar fungerar som de ska i kroppen, och kanske ovanligt hos oss vuxna idag. Jag lider med dem som av olika orsaker inte kan röra på sig som de skulle vilja. Jag är tacksam för att jag idag är frisk och orkar röra mig obehindrat. Men det har inte alltid varit så....

Små barn börjar röra på sig när de är mogna för det. De ålar sig fram, kryper, hasar. Det finns naturligt en vilja att röra på sig, att förflytta sig. Så börjar de gå och springa, leka. Barn rör vanligtvis på sig mycket, utan att de behöver uppmanas till det. Det uppstår av nyfikenhet på livet. Någonstans på vägen till vuxenlivet blir vi mindre rörliga. Skolgången påbörjas och stor del av dagen ska sittas vid pulpeterna. Vardagsmotionen minskar när man slutar leka. En del idrottar och rör på sig mycket medan andra inte är intresserade av motion. Så blir vi småningom bekväma och vill inte röra på oss i onödan. En del drabbas av olyckor, andra insjuknar, och det kan begränsa våra möjligheter att röra på oss.

Vi kanske blir mindre rörliga, det kommer smygande. Kilo läggs på kilo, blodtrycket stiger, vi blir trötta, får huvudvärk, kanske diabetes. Vi nöjer oss med situationen, kanske försöker vi banta när vi har energi till det. Men det blir inget varaktigt. Vi tänker att det här med vikten är ju ärftligt, vuxendiabetes också, och hjärt- och blodkärlssjukdomarna. Vi finner oss i ödet. Och vi förstår inte varför vi fungerar som vi gör. Vi gillar det inte, men accepterar det bara. Det är ju vanligt med dessa krämpor.

Men nej, nej, nej, säger jag då. Jovisst  är det vanligt, men inte normalt. Du ska inte nöja dig. Du behöver inte det. Du kan få ett bättre liv. Du kan må bättre, du kan hitta tillbaka till hälsan och rörligheten. Din hälsa behöver inte fortsätta i spiral neråt...Jag har inga dunderkurer eller dunderpiller att erbjuda, inga hälsodrycker, inga genvägar. Men jag kan ge dig tankeställare. Det finns alltid en orsak till problemet eller symtomen. Och det är där man måste börja. Ifall man endast sköter symtomen, så blir man bara sjukare. Idag är det svårt att få/hitta information om hur man ska bli frisk, bara hur man sköter symtom och vilka piller man ska ta. Men vi måste söka orsaken tills vi hittar den.

De vanligaste hälsoproblemen tror jag att beror på fel kost och stress. Vi äter en kost vi inte är anpassade för. Ända från barn, belastas vårt immunförsvar med främmande proteiner, processad mat och socker, tills kroppen inte mera klarar av belastningen. Immunförsvaret ger upp. Vi blir sjuka. Får allergier, astma, autoimmuna sjukdomar, hjärt- och blodkärlssjukdomar, sköldkörtelsjukdomar, depressioner, sömnsvårigheter, m.m Kroppen fungerar inte mera som den ska. Vi blir trötta, får värk och energin tar slut. 

Man behöver inte nöja sig med att må ganska bra. Eller dåligt. Man får söka svar. Man kan pröva sig fram. Det är inte farligt att lämna bort mjölkprodukterna, brödet och gröten. Det leder inte automatiskt till vitamin- och mineralbrist. Vi är så rädda att få kalciumbrist. Men det finns massor av vitaminer och mineraler i bär, frukt och grönsaker. Vi är bara så vana vid bröd och mjölk. Det har blivit en odiskutabel sanning att de är hälsosamma. Med lite logiskt och kritiskt tänkande kan man komma till andra slutsatser. Det vill jag uppmuntra var och en till. När hälsan småningom blir bättre, blir det igen lättare och roligare att röra på sig. 

Så länge som det finns liv, och öppenhet för nya sanningar, finns det hopp om ett friskare och rörligare liv!