Kanske var det enklare förr i tiden? Med maten, att äta rätt och hälsosamt. När farfar var ung? Nej, det tror jag inte. Då fanns misär. Brist på mat. Periodvis och ortvis. Fattigdom och kanske hunger. Här i Norden i alla fall. Det vill vi inte uppleva. Men då fanns inte så mycket icke-mat som erbjuds oss idag. På det sättet var det kanske enklare. Man åt det som fanns. Och det mat som fanns kanske var ganska bra mat, men inte heller det bästa. Förr rörde man ju på sig mycket mera än vi gör idag, och det hade förstås stor påverkan på vår hälsa. Alltså positivt. Och vissa kanske slet ut sig med för mycket fysiskt arbete. Och sen den psykiska stressen som fanns med krig och annat som påverkade hälsan. Så inte skulle jag byta. Och man åt det som fanns....

Idag äter vi också det som finns. Och idag finns alltför mycket att välja på. Hur ska man veta vad som är bra? Maten idag ser så annorlunda ut än vad den gjorde förr. När jag var barn, för 40 år sedan, såg maten ganska långt ut som mat. Men sedan dess har det utvecklats mycket. I och med att levnadsstandarden har stigit, så har konsumtionen av "festmat" ökat ofantligt.Vi stoppar i oss godis, läsk, chips, kakor, bullar, smörgåsar, glass. Och visst är det gott. Och vi äter mycket mjölmat; pasta, pizza, hamburgare. Och mjölkprodukter; söta yoghurts, kvarg, mjölk... Utan att blinka. Utan att ens misstänka att det kunde vara skadligt för oss. Och visst är det gott, om man har vant sig med det. Och nån har vant oss med det ända från att vi var små. Det har blivit "vardagsmat". Fast det inte är mat. 

Men kroppen tolkar det som mat. Eller försöker. Allt man stoppar i munnen försöker kroppen tolka som mat. Kroppen jobbar med att smälta allt som kommer ner. Ju mer icke-mat vi stoppar i så, desto mer energi, vitaminer, mineraler, går åt. Kroppen behöver proteiner och fetter. Vitaminer och mineraler. Mat.

Till slut går kroppen på högvarv. Den tar stryk. Vi kollapsar, blir sjuka. Vissa av oss får varningssignaler; högt blodtryck, blodsockret stiger, vi får värk, problem med sköldkörteln. Och går till läkaren och får medicin. Och tar medicin, och fortsätter likadant....

Men, hallå! Hallå! Vakna! Ifall det gått så långt att du fått problem, så har du problem. Och du måste själv ta ansvar för din hälsa. Läkaren kan inte göra det. Hen kan bara undersöka dig, och ge diagnos. De flesta läkare sköter symtomen med medicin. Men du kan kanske själv lösa problemet. Ifall du har stoppat i dig fel (icke-mat), så kan du göra något. Lämna bort icke-maten. Och ge din kropp det den behöver. Riktig mat! Man måste göra något åt själva orsaken. Och det finns alltid en orsak till ohälsa. Den dimper inte ner från ingenstans! Ibland kan orsaken vara mat, stress, bekymmer....för lite motion eller en blandning av allt. Men det man kan göra något åt själv, ska man ta itu med. Du kan alltid bli friskare!!!

Ifall kroppen igen får vänja sig vid "riktig" mat, försvinner suget på icke-mat, smaklökarna väcks och mat börjar smaka bra igen. 

Vi har en drygt 100-årig historia av mjölkdrickande här i Norden. Före det har människorna klarat sig utmärkt utan detta livsmedel. Det finns många olika teorier om mjölkens positiva och negativa effekter på kroppen. Genetiskt är vi lite olika, och klarar av olika livsmedel bättre och sämre. Vår konsumtion av mjölkprodukter, och speciellt processade, har ökat de senaste årtiondena. Kanske den kan ha en andel i vår ökande förekomst av välfärdssjukdomar?

Vi får olika hälsobesvär av mjölken. Vissa tål den inte alls, kan få livshotande symtom, och måste undvika det helt. Andra blir dåliga i magen, får förstoppning, gaser, diarré, magknip. Då är det kanske laktosen de reagerar på och använder laktosfria varianter. Någon kan få huvudvärk, sömnproblem, depression, trötthet, värk i muskler och leder, näsblod, återkommande luftvägsinfektioner, utslag, urinträngningar, m.m.....och förstår inte att det kan bero på mjölken (och laktosen), och fortsätter att använda den. Det finns teorier om att mjölken förorsakar hjärt- och blodkärlssjukdomar (för mycket kalcium), cancer överlag, och speciellt hormonell cancer som prostata- och bröstca. 

Ifall man är frisk och inte har någon genetisk belastning kan man kanske använda fermenterade och syrade mjölkprodukter, av bra kvalitet, i viss mån. 

Ifall man tror att man reagerar på mjölk (eller laktos), kan man försöka lämna bort det. Det är inte farligt, man skadar inte sin hälsa. Men det kan vara lite krångligt eftersom laktos och mjölk finns i många produkter som man inte kopplar ihop med mjölkprodukter. Laktos används som bindmedel i mediciner, ofta i större tabletter, värkmediciner, antibiotika, astmamediciner, antihistaminer. Vissa läkare menar att det är så små mängder, att man inte påverkas, men de som är känsliga för det, reagerar. Och det finns varianter utan laktos. Laktos och mjölkpulver används också i vissa kryddblandningar, kryddad chips, charkuterier, godis, kakor, m.m

Ett par, tre veckors mjölk- eller laktosfri diet borde göra skillnad i din hälsa, ifall problemet sitter där. Det kräver ju viss insats, detektivarbete, för att undvika dessa produkter, men kan vara värt ett försök. 

Urininkontinens är en dold folksjukdom. Vi kvinnor blir uppmanade att göra knipövningar för att förebygga och bota urininkontinens. Det är ju bara någonting som hör till. Att man ska göra, och att det fungerar. Ifall vi inte blir hjälpta, beror det på att vi inte kniper tillräckligt ofta och bra. Hm... Jag trodde ju också på det. Fick problem efter att jag fött mitt barn för snart 18 år sedan. Gjorde knipövningar. Från och till. Till och från. Gick på kurs. Men inte blev det nå bättre. Vande mig vid situationen, accepterade att jag inte klarade av det tillräckligt bra. Testade nu som då, fungerade inte. Var ett antal år sedan på läkarundersökning och fick remiss till fysioterapi. Tänkte att jag kan ju inte fortsätta så här livet ut, med inkontinens. Hon gjorde mätningar, hur knipövningarna fungerade. Fungerade bra, sa hon. Men att jag lämnar på med en muskelspänning. Fick rådet att göra knipövningar. Okej, tänkte jag. Jag ska försöka ordentligt. Men det blev bara värre när jag tränade musklerna. Tänkte att det här fungerar ju inte. Det är något som inte stämmer. Och jag måste lista ut det själv ifall jag vill bli bra. 

Jag bara undrar när kvinnorna började med knipövningar... Vem introducerade dem? Gjorde de knipövningar för 2000 år sedan, för 10 000 år sedan? Eller gick dom omkring och kissade ner sig? När började problemet? Vi vet att det är ett problem idag för många. Varför är det ett problem? Kan det faktiskt bero på brist på knipövningar?

Som riskfaktorer räknas bl.a genomgången graviditet, uttalad övervikt, gynekologiska operationer, långvarig förstoppning, kroniska luftrörssjukdomar... Och det ska åtgärdas med knipövningar!? Hm...logiskt? Problemet förekommer också hos kvinnor som inte fött barn. Förekomsten ökar efter menopausen. Stor del av äldre kvinnor lider av det. Vem har inte hört talas om "gamlingar" som använder blöjor, för att dom kissar ner sig? Men det är väl normalt? Är det? Jag vill inte sälla mig till den skaran som vid 70-80 års åldern använder blöjor. Jag vill då fortfarande ha kontroll över min kropp, och klättra i bergen utan blöjor. Blir så tung packning... 

Jag började tänka. Jag måste ju åtgärda orsaken till urininkontinensen. Fysioterapeuten sa att jag lämnar med en muskelspänning i bäckenbottenmuskulaturen. Spända muskler är inte bra, dom tröttas ut och fungerar inte optimalt. Så jag koncentrerade mig på avslappning i stället. Jag hade fått ovanan att göra knipövningar i tid och otid. Så nu övade jag mig att inte göra dom. Och...det blev bättre! Jag blev förvånad, och förbannad. 

Jag har i flera års tid haft en orkeslöshet i kroppen, har inte haft energi. Eller har inte kunnat använda energin i musklerna. Nu när jag lämnat bort sädesslagen och mjölkprodukterna, har energin kommit tillbaka. Jag tror att min kropp inte har kunnat använda proteinerna till muskelarbetet. De har haft en konstant spänning. Nu har mina muskler slappnat av (bäckenbottenmusklerna också) och jag orkar använda musklerna igen. Urininkontinensen är borta, borta, borta! 

Så...Vissa har ju hjälp av knipövningar, och gillar att utföra dem. De kan ju fortsätta med dem. Men de som inte får hjälp av dem ska göra något annat. De ska fara på en läkarundersökning och ta reda på orsaken. Och hittar inte läkaren någon fysiologisk orsak, ja, då kanske den finns i kosten. Och vill man, så kan man. Ändra på kosten. Så kan man uppnå en blöjfri ålderdom. Det, du, vore något!

Minnes(demens)sjukdomar är vanliga i västvärlden. Den vanligaste är Alzheimers sjukdom. Den innebär att delar av hjärnan förtvinar. De första tecknet är vanligtvis att närminnet försämras och småningom klarar man inte av vardagliga sysslor. I slutskedet blir man mycket vårdkrävande. Inom ca 10 år efter diagnos brukar sjukdomen leda till döden. Den upptäcks vanligtvis i 60-70-års åldern. Sjukdomen förorsakar stort lidande för både den insjuknade och dennes anhöriga och orsakar stora kostnader för samhället.

Alzheimers sjukdom sägs vara ärftlig, det sitter i en gen. Min egen pappa har sjukdomen, min farfar hade den, två mostrar fick den. Så nu är det bara för mig att sitta och vänta att jag också ska få den..... Riskfaktorer då? Samma som för hjärt- och kärlssjukdomar, sägs det. Hög ålder, brist på motion, övervikt, högt blodtryck, dåliga kostvanor, livsstilsfaktorer, låg utbidning...hm... Min pappa var under 70 år när han insjuknade, har rört på sig mycket, är normalviktig, inte rökt, inte druckit alkohol, ätit mångsidigt, använt margariner som rekommenderats. Är inte högt skolad, men självlärd och vis. Jag har inom vården kommit i kontakt med människor som insjuknat i Alzheimers, och det har ofta varit såna som levt "hälsosamt"...Så dom riskfaktorerna ger jag inte mycket för... Men allting har ju en orsak. Och orsaken finns inte endast i genen, den ger bara en större risk att insjukna. Men vad kan då orsaka sjukdomen? Det spekuleras i olika orsaker.

Läkemedelsföretagen, som vanligtvis sponsorerar forskningar, är ju inte intresserade av att hitta orsaken. De vill ju tjäna pengar. Så det finns ingen bra forskning...för dom är dyra. Då får man använda sin egen hjärna, så länge den fungerar. Jag tänker ju inte sitta här och göra ingenting och bara acceptera att det var min lott, att få Alzheimers. Endel får hjärtsjukdomar, andra får cancer...och så fick jag Alzheimers. Nej. Man får faktiskt vara kritisk och tänka själv. Folkslag som lever i naturen, av naturen, har inga välfärdssjukdomar. Inte heller Alzheimers sjukdom. Så kanske svaret kan finnas där? Kan det vara så enkelt? Jag tror det. Vi har också Celiaki i släkten, så kanske det är en koppling? Dessa faktorer gör mig motiverad att äta så naturlig mat som möjligt. Jag mår dessutom bra av det.