Jag tycker om att läsa. Att tänka. Fundera och analysera. Vara kritisk. Komma på nya lösningar. Jag gillar förändringar. Att göra annorlunda. Att göra bättre. Ibland blir det ett steg framåt, ibland bakåt. Men framåt strävar jag. Jag vill optimera. Min hälsa. Min fysik. 

Jag var till en hälsobutik häromdagen, och skulle handla lite vitaminer. Tittade i hyllorna för ros skull, och råkade hitta en liten billig bok om tarmhälsa. Robert Gray, Handbok för tarmhälsa. Den såg ju inte särskilt intressant ut, men jag ville ha något nytt att läsa. Så den fick duga. 

Jag äter ju för tillfället en autoimmun paleokost, innefattande kött, fågel, fisk, vissa grönsaker, frukter, rotfrukter. Jag känner att jag blir friskare och piggare för varje dag. Men, jag skulle gärna inte äta kött, ifall det skulle vara möjligt av hälsoskäl. Jag har testat lite olika varianter av vegetarisk kost tidigare, och har inte hittat någon passande. Så jag har fortsatt med min Paleo kost, och varit ganska nöjd.

Nu till den nya boken. Teorin går ut på att de flesta sjukdomar beror på dålig tarmhälsa. För att bli frisk eller tillfriskna, borde man få bort gammalt avfall, och bygga upp en ny, ren tarm. Det låter ju bekant från tidigare, och helt vettigt. Man ska undvika slembildande föda, som mjölkprodukter, kött, fisk, ägg, gluten, sädesslag och frön, bönor och baljväxter. 

När jag läste denna bok, blev jag förvånad, glad, förväntansfull. Denna bok innehåller ju i stort det jag har letat efter, men inte trott att fanns! Teorin låter ju bra, men går det att genomföra i praktiken? Hälsoeffekterna kan jag förstå. Kroppen kan själv, med bra byggstenar, alltså kosten, producera vissa vitaminer och fettsyror, som det påstås att man endast får ur fisk och köttprodukter. Men hålls jag mätt? Får jag tillräckligt med energi? Utan animalisk fett och animalier? Ja är ju lite skeptisk till det. 

Det går inte att ändra från vanlig husmanskost till en sådan vegetarisk paleo. Man skulle säkert börja må illa, och avsluta innan hälsoeffekterna hunnit infinna sig. Därför är det bra att göra små ändringar åt gången. För mig är det inte så stort steg, behöver bara lämna bort köttprodukterna. Jag får öka på grönsakerna, och olivoljan. Författaren till boken skrev, att när kroppen vant sig, och endast får ickeslembildande kost, behöver kroppen mindre mängd energi och blir bättre på att utnyttja den energi den får. 

Jag har börjat lite grann. Minskat köttintaget till hälften, och ätit mera grönsallad. Och jag hålls lika mätt! Siktar på att kunna lämna bort köttprodukterna helt, eller äta det endast sällan. Försöker så här en tid, lyckas det inte så får jag avbryta. Och lyckas det, så fortsätter jag. 

Man skulle kunna tro att jag lider och har det jättejobbigt, eftersom jag har en strikt kost och inte kan äta godis, glass, bröd, och sånt. Men jag lider inte alls av det! Jag saknar det inte mera. Jag har vant bort det, har inget sug efter det. Jag känner mig så lätt i kroppen, mår så bra. Så för mig är det inget problem. Det har blivit en livsstil. Jag mår bra och äter mig mätt varje dag. 

Det här känns bra, fastän det är långt ifrån det jag skulle ha kunnat tänka mig för endast ett par år sedan. Man ska aldrig säga aldrig, man har aldrig den enda sanningen. Men det här passar mig. Just nu.

ELÄMÄ ON.... TAI OLI

Elämä on. Joillakin on. Minulla on. Monella ei. Olen niin iloinen, että minulla on hyvä elämä. Sain syntyä tänne Suomeen. Hyvään perheeseen. Hyvään yhteiskuntaan.

Meillä oli rikas yhteiskunta. Varoja oli. Tekniikka kukoisti. Suomella meni hyvin. Meillä meni hyvin. Totuttiin rikkaaseen Suomeen. Totuttiin hyvään sairaanhoitoon, hyvään lasten- ja vanhushuoltoon. Totuttiin luksuselämään.

Kaikkea kehitetään. Kaikki kallistuu. Jatkamme rahojen käyttöä, vaikka nekin vähenee.

Suomi ei ole enää rikas maa. Suomi on velkaantunut maa. Totuimme ylielämiseen. Ja vaadimme vain lisää. Lisää rahaa sairaanhoitoon, vanhusten- ja lastenhoitoon. Mutta kun niitä ei ole! Poliitikot yrittävät kehittää, säästää. Ja niitä vain haukutaan. Pitäisi vain jatkaa samaan malliin, ottaa lisää lainaa.

Miksi emme osaa ajatella? Miksi emme halua ajatella? Tyytyä vähempään? Auttaa toisiamme? Jakaa varojamme? Jakaa aikaamme? Emme tarvitse kaikkea. Emme tarvitse isoja taloja, kalliita autoja, isoja määriä vaatteita, kalliita ulkomaanmatkoja.

Sairaanhoito vain kallistuu. Siihen menee suuri osa verorahoistamme. Sairaiden määrä vain lisääntyy. Ihmiset voivat yhä huonommin.

Nyt voisi pysähtyä. Ja miettiä. Mitä tälle voisi tehdä? Kulut vain nousevat tällä menoa. Kohta rahat ovat loppu, eikä meillä enää ole varaa sairaanhoitoon. Pitääkö vain jatkaa samaan malliin, jatkaa tämän kalliin hoidon kehittämistä? Lääkkeiden syömistä? Vai voisiko vähentää sairastumista? Vähentää sairaanhoitokuluja?

Tähän voisi olla keino. Pitkällä tähtäimellä. Pysymällä terveenä, tai terveempänä. Ottamalla itse vastuun omasta elämästään.

Mieti. Miten voisit pysyä terveenä? Miten voisit vähentää stressiä? Syödä paremmin? Liikkua, nukkua enemmän?

Sinä ja minä voimme olla mukana parantamassa tätä yhteiskuntaa. Ottamalla vastuun omasta elämästä. Pysähtymällä. Ajattelemalla. Ja tekemällä. 

Ja, så var det dags igen. För lunginflammation. Fick rossel i lungorna för snart en vecka sedan. Hade ju tänkt att det skulle gå om av sig själv. Men icke. Fick mer huvudvärk i går, och allt började funger i "slow motion". Pulsen steg. MIna typiska symtom på lunginflammation. Så fick lov att påbörja en antibiotikakur. 

Jag får ju inte lunginflammation efter förkylning, jag brukar inte vara förkyld. Jag har ju min ärftliga lungsjukdom, som gör att jag lättare får lunginflammation. Jag får det om jag fuskar med min diet. Jag vet ju inte säkert vad det är jag reagerar på, men blir sjuk om jag äter stärkelserika bakverk.

För en vecka sedan var jag på besök hos en väninna. Jag hade ätit innan jag åkte, så tänkte inte på att ta med någonting att äta. Där blev jag hungrig, åt naturligt glutenfri surbröd. Gjort bl.a på majsmjöl, rismjöl och jäst. Och ett par dagar efteråt hade jag ont i halsen, och rossel i lungorna. Så var det förra gången också, för ett halvt år sedan. Det händer så snabbt att jag glömmer, att jag inte ska äta sånt som jag inte tål. 

Så nu blir det några dagars vila, och antibiotika. Jag får hoppas att jag inte behöver ta det i dropp, intravenöst. Att det ska räcka med tabletter. Så kan det gå....

ETT ÖGONBLICK

Du fanns där. Ett ögonblick. I en tid av kaos.

I en tid av strid.

Du fanns där. I folkvimlet. Under ett ögonblick.

Och jag såg din blick.

Din blick har följt mig. Den har gett mig kraft.

Den har gett mig hopp.

Att kämpa vidare. Att orka vidare.

Du fanns där. Ett ögonblick.

Mitt ögonblick.

Du var. Ett sändebud. Med bud om ljus.

Med bud om hopp.

Ditt leende. Din strålglans.

Guds strålglans.

Det gav mig kraft. Det gav mig hopp. Gav mig liv.

Jag ger Dig en blick. Mitt ögonblick.

Mitt leende.

För att du. Ska känna hopp. Om en framtid.

Om liv.