Jag tycker om att läsa. Att tänka. Fundera och analysera. Vara kritisk. Komma på nya lösningar. Jag gillar förändringar. Att göra annorlunda. Att göra bättre. Ibland blir det ett steg framåt, ibland bakåt. Men framåt strävar jag. Jag vill optimera. Min hälsa. Min fysik. 

Jag var till en hälsobutik häromdagen, och skulle handla lite vitaminer. Tittade i hyllorna för ros skull, och råkade hitta en liten billig bok om tarmhälsa. Robert Gray, Handbok för tarmhälsa. Den såg ju inte särskilt intressant ut, men jag ville ha något nytt att läsa. Så den fick duga. 

Jag äter ju för tillfället en autoimmun paleokost, innefattande kött, fågel, fisk, vissa grönsaker, frukter, rotfrukter. Jag känner att jag blir friskare och piggare för varje dag. Men, jag skulle gärna inte äta kött, ifall det skulle vara möjligt av hälsoskäl. Jag har testat lite olika varianter av vegetarisk kost tidigare, och har inte hittat någon passande. Så jag har fortsatt med min Paleo kost, och varit ganska nöjd.

Nu till den nya boken. Teorin går ut på att de flesta sjukdomar beror på dålig tarmhälsa. För att bli frisk eller tillfriskna, borde man få bort gammalt avfall, och bygga upp en ny, ren tarm. Det låter ju bekant från tidigare, och helt vettigt. Man ska undvika slembildande föda, som mjölkprodukter, kött, fisk, ägg, gluten, sädesslag och frön, bönor och baljväxter. 

När jag läste denna bok, blev jag förvånad, glad, förväntansfull. Denna bok innehåller ju i stort det jag har letat efter, men inte trott att fanns! Teorin låter ju bra, men går det att genomföra i praktiken? Hälsoeffekterna kan jag förstå. Kroppen kan själv, med bra byggstenar, alltså kosten, producera vissa vitaminer och fettsyror, som det påstås att man endast får ur fisk och köttprodukter. Men hålls jag mätt? Får jag tillräckligt med energi? Utan animalisk fett och animalier? Ja är ju lite skeptisk till det. 

Det går inte att ändra från vanlig husmanskost till en sådan vegetarisk paleo. Man skulle säkert börja må illa, och avsluta innan hälsoeffekterna hunnit infinna sig. Därför är det bra att göra små ändringar åt gången. För mig är det inte så stort steg, behöver bara lämna bort köttprodukterna. Jag får öka på grönsakerna, och olivoljan. Författaren till boken skrev, att när kroppen vant sig, och endast får ickeslembildande kost, behöver kroppen mindre mängd energi och blir bättre på att utnyttja den energi den får. 

Jag har börjat lite grann. Minskat köttintaget till hälften, och ätit mera grönsallad. Och jag hålls lika mätt! Siktar på att kunna lämna bort köttprodukterna helt, eller äta det endast sällan. Försöker så här en tid, lyckas det inte så får jag avbryta. Och lyckas det, så fortsätter jag. 

Man skulle kunna tro att jag lider och har det jättejobbigt, eftersom jag har en strikt kost och inte kan äta godis, glass, bröd, och sånt. Men jag lider inte alls av det! Jag saknar det inte mera. Jag har vant bort det, har inget sug efter det. Jag känner mig så lätt i kroppen, mår så bra. Så för mig är det inget problem. Det har blivit en livsstil. Jag mår bra och äter mig mätt varje dag. 

Det här känns bra, fastän det är långt ifrån det jag skulle ha kunnat tänka mig för endast ett par år sedan. Man ska aldrig säga aldrig, man har aldrig den enda sanningen. Men det här passar mig. Just nu.

ELÄMÄ ON.... TAI OLI

Elämä on. Joillakin on. Minulla on. Monella ei. Olen niin iloinen, että minulla on hyvä elämä. Sain syntyä tänne Suomeen. Hyvään perheeseen. Hyvään yhteiskuntaan.

Meillä oli rikas yhteiskunta. Varoja oli. Tekniikka kukoisti. Suomella meni hyvin. Meillä meni hyvin. Totuttiin rikkaaseen Suomeen. Totuttiin hyvään sairaanhoitoon, hyvään lasten- ja vanhushuoltoon. Totuttiin luksuselämään.

Kaikkea kehitetään. Kaikki kallistuu. Jatkamme rahojen käyttöä, vaikka nekin vähenee.

Suomi ei ole enää rikas maa. Suomi on velkaantunut maa. Totuimme ylielämiseen. Ja vaadimme vain lisää. Lisää rahaa sairaanhoitoon, vanhusten- ja lastenhoitoon. Mutta kun niitä ei ole! Poliitikot yrittävät kehittää, säästää. Ja niitä vain haukutaan. Pitäisi vain jatkaa samaan malliin, ottaa lisää lainaa.

Miksi emme osaa ajatella? Miksi emme halua ajatella? Tyytyä vähempään? Auttaa toisiamme? Jakaa varojamme? Jakaa aikaamme? Emme tarvitse kaikkea. Emme tarvitse isoja taloja, kalliita autoja, isoja määriä vaatteita, kalliita ulkomaanmatkoja.

Sairaanhoito vain kallistuu. Siihen menee suuri osa verorahoistamme. Sairaiden määrä vain lisääntyy. Ihmiset voivat yhä huonommin.

Nyt voisi pysähtyä. Ja miettiä. Mitä tälle voisi tehdä? Kulut vain nousevat tällä menoa. Kohta rahat ovat loppu, eikä meillä enää ole varaa sairaanhoitoon. Pitääkö vain jatkaa samaan malliin, jatkaa tämän kalliin hoidon kehittämistä? Lääkkeiden syömistä? Vai voisiko vähentää sairastumista? Vähentää sairaanhoitokuluja?

Tähän voisi olla keino. Pitkällä tähtäimellä. Pysymällä terveenä, tai terveempänä. Ottamalla itse vastuun omasta elämästään.

Mieti. Miten voisit pysyä terveenä? Miten voisit vähentää stressiä? Syödä paremmin? Liikkua, nukkua enemmän?

Sinä ja minä voimme olla mukana parantamassa tätä yhteiskuntaa. Ottamalla vastuun omasta elämästä. Pysähtymällä. Ajattelemalla. Ja tekemällä. 

Ja, så var det dags igen. För lunginflammation. Fick rossel i lungorna för snart en vecka sedan. Hade ju tänkt att det skulle gå om av sig själv. Men icke. Fick mer huvudvärk i går, och allt började funger i "slow motion". Pulsen steg. MIna typiska symtom på lunginflammation. Så fick lov att påbörja en antibiotikakur. 

Jag får ju inte lunginflammation efter förkylning, jag brukar inte vara förkyld. Jag har ju min ärftliga lungsjukdom, som gör att jag lättare får lunginflammation. Jag får det om jag fuskar med min diet. Jag vet ju inte säkert vad det är jag reagerar på, men blir sjuk om jag äter stärkelserika bakverk.

För en vecka sedan var jag på besök hos en väninna. Jag hade ätit innan jag åkte, så tänkte inte på att ta med någonting att äta. Där blev jag hungrig, åt naturligt glutenfri surbröd. Gjort bl.a på majsmjöl, rismjöl och jäst. Och ett par dagar efteråt hade jag ont i halsen, och rossel i lungorna. Så var det förra gången också, för ett halvt år sedan. Det händer så snabbt att jag glömmer, att jag inte ska äta sånt som jag inte tål. 

Så nu blir det några dagars vila, och antibiotika. Jag får hoppas att jag inte behöver ta det i dropp, intravenöst. Att det ska räcka med tabletter. Så kan det gå....

ETT ÖGONBLICK

Du fanns där. Ett ögonblick. I en tid av kaos.

I en tid av strid.

Du fanns där. I folkvimlet. Under ett ögonblick.

Och jag såg din blick.

Din blick har följt mig. Den har gett mig kraft.

Den har gett mig hopp.

Att kämpa vidare. Att orka vidare.

Du fanns där. Ett ögonblick.

Mitt ögonblick.

Du var. Ett sändebud. Med bud om ljus.

Med bud om hopp.

Ditt leende. Din strålglans.

Guds strålglans.

Det gav mig kraft. Det gav mig hopp. Gav mig liv.

Jag ger Dig en blick. Mitt ögonblick.

Mitt leende.

För att du. Ska känna hopp. Om en framtid.

Om liv.

JAG HAR DET SÅ BRA

Vaknade för tidigt i morse. Bilar som körde förbi. En efter en, liksom envist, för att väcka mig. Jag gav opp, steg opp. Trappade ner till första våningen och köket. Lite trög i tanken, rörelserna. Trött. Skulle ha velat sova ännu. Blev bara sex timmars sömn. Känner mig lite besviken. För att det inte blev som jag tänkt. För att det inte blev perfekt. Att jag inte är helt utvilad och pigg som jag kunde vara.

Men. Jag tar det lugnt. Kokar en kopp te. Sätter mig. Funderar. Tittar ut. Himlen rodnar. Solen stiger opp. Det är stilla. Ser lite frostigt ut. Snön har smält. Snart är det vår.

Jag ger mig tid att vakna. Sitter. Lyssnar. Tittar. Tänker. Jag har mina drömmar. Framtidsdrömmar. Eviga drömmar. Vad jag vill göra. Hur jag vill bo. Vart jag vill resa. Tankar kommer, tankar går.

Tillbaka. Till nuet. Jag har det bra. Här. Nu. Behöver ingenstans. Jag har ett liv. Ett bra liv. Ett hem. En plats. En familj. En nutid. En framtid. Möjligheter.

Tacksam. För det jag har. Det är så lätt nu. När jag har det bra.

Dimman har lättat. Nu ser jag. Nu hör jag. Nu känner jag. Nu lever jag. Tack!

Ät glutenfritt! Farligt att äta glutenfritt! Vad är detta?

Glutenfritt är trend nu. Populärt. Inne. Det handlar alltså om mat. Om glutenfri mat. Varför ska man äta det, eller varför ska man inte äta det?

Gluten är ett protein som anses kunna förstöra tarmslemhinnan och förorsaka sjukdomar och sjukdomstillstånd. Gluten finns främst i vete, korn och råg. Det finns också tillsatt i alla möjliga produkter, t.ex i godis och glass. En del anser att endast de som har konstaterad glutenintolerans (konstateras genom blodprov, gastroscopi), har nytta av glutenfri kost. Och måste äta det för att må bra och inte utveckla andra sjukdomar. Andra anser att gluten förstör allas tarmslemhinna, mer eller mindre. Och mår bra av att lämna bort allt gluten.

Jag tror inte att människan är anpassad att äta sädesslag och frön i den omfattning som vi gör idag. Vi kan inte smälta proteinerna som finns i dem. Och detta i sin tur bidrar till uppkomst av sjukdomar.

I nyheterna får vi höra att det är farligt att äta glutenfritt. Jodå, det kan jag också tro. Ifall man äter av alla dessa glutenfria produkter som finns att köpas. Sånt som står att det är glutenfritt. Dessa produkter innehåller ofta mycket stärkelse och socker, soja och majs. Och dessa är ju inte hälsosamma att förtära i större mängder.

Alltså. Naturligt glutenfria produkter, naturliga råvaror, borde vara hälsosamma. Grönsaker, frukt, bär, kött, fisk...ordentliga råvaror, och i måttliga mängder. Äter man det, så behöver man inte fundera på gluten hit och gluten dit! 

Hej!

Känner du dig bekväm, lat? Orkar inte gå på gym, inte på några motionspass? Det gör inget. Man behöver inte det om man inte vill. Jag är lat av naturen. Jag har inget intresse av styrketräning och ledda motionspass. Jag har nog försökt, testat, för att väcka intresset, men det går inte, känns bara jobbigt och tråkigt. Så, jag har gett opp. Konstaterat att jag inte passar på gym. 

Men, jag älskar att promenera. Det har funnits perioder i mitt liv, när jag har varit så trött, energilös, att jag inte ens orkat ut på promenad. Då har jag inte tvingat mig till det, utan vilat. Nu har energi, ork. Nu går det bra att promenera. Och jag älskar det. Det tar ju tid, men det ger också mera tid. Genom att man blir piggare och orkar mera. 

Det går att variera sina promenader. Man börjar med kortare sträckor. Förlänger dem. Man kan gå längs med gator, vägar. Man kan gå i skog, på skogsbilvägar. I varierande terräng, får man mångsidig träning för hela kroppen. Man kan gå med ryggsäck, packning, och få träning för magmusklerna på samma gång. Promenader gör gott för lederna, ryggkotorna belastas lagom, och hålls rörliga. 

Promenader, och speciellt långa sådana, gör gott ifall man är stressad, eller upprörd eller arg eller annat. Man bara går och går. Tankar kommer och tankar går. Nya ideer kläcks, man får nya infallsvinklar. Man blir avstressad. 

Promenader ökar blodcirkulationen i kroppen. Förbränningen av energin kommer igång vid regelbunden motion. Man kan få jämnare blodsocker och blodtryck. Det kan ha en förebyggande och vårdande effekt för sjukdomar. Det skulle kunna vara bra att dagligen komma opp i 10 000 steg, men ännu bättre förstås med mera, upp till 20 000. Det är kanske lite överkurs för dagens människor, men inte omöjligt för de som har tid, eller tar sig tid. Det är roligt! Det finns stegräknare till vissa telefoner, men också till salu i butikerna. De är inte dyra. 

Och så naturen, förstås. Det finns så mycket att uppleva där. Det är en härlig upplevelse att få se naturen födas igen varje vår! Och att bara sitta på en stubbe eller sten i skogen, och andas, och titta, och lyssna. Det kan vara så helande, så lugnande. 

Så, jag rekommendera detta för alla. Promenader. För alla åldrar. Det är aldrig försent att börja. Du kan börja nu! 

Klockan är sex och det är torsdag morgon. Det har börjat ljusna. Jag har druckit min te-kopp, och väntar ännu att min kropp ska vakna ordentligt. Sedan blir det dags för en kort promenad eller en joggningstur. Jag tar det lite som det känns. Jag brukar börja med att promenera minst tio minuter. Ibland känns det jättebra i kroppen, den signalerar att den vill iväg och springa. Ja, då springer jag. Ifall kroppen känns trög, ja, då promenerar jag.

Jag gillar att gå på en promenad eller kort länk från morgonen. Luften känns så lätt, frisk. Jag har förmånen att få gå längs en skogsbilväg. Tidigt på morgonen är det endast mina steg som hörs, och fågelkvitter. Jag njuter ju mera av naturen när jag går. Då hinner jag lyssna, och titta. Iaktta naturen och djuren. Ifall jag springer, så måster jag nu i halktider koncentrera mig på att inte halka eller stiga snett. Denna korta runda gör mig riktigt pigg och energisk. Jag får igång blodcirkulationen, blir varm i kroppen. Den gör också att frukosten smakar bättre. 

MIn morgonrunda är drygt tre km. Den försöker jag göra varje morgon. I ur och skur. Min stegräknare brukar visa ca 5000 steg av den. Så en bra början. Ifall jag har ledig dag gör jag vanligtvis en längre runda på förmiddagen, annars gör jag den på kvällen. Jag strävar till att komma opp i 15 000 steg om dagen, de dagar som jag är i skolan. Lediga dagar är mitt mål att få ihop minst 20 000 steg. 700 m ger mig ca 1000 steg, 7 km ger 10 000 steg. En ledig dag ger hemmasysslorna ca 5000 steg. 

Genom att promenera så mycket, får jag bättre grundkondition. Jag blir piggare. Orkar bättre med hemmasysslor. Orkar vara igång från morgon till kväll. Ifall jag har möjlighet, så tar jag en liten tupplur under dagen. Så kroppen får vila.

Vid långa promenader, upprätthålls rörligheten i hela kroppen. Musklerna mjukas opp, lederna hålls rörliga. Ryggkotorna får lämplig belastning. Skaderisken är liten. Det är en bra motionsform att börja bygga opp sin fysik med. När man böjar promenera, kan man tänka på hur man går. Att man går avslappnat. I axlarna, höfterna. Med tårna pekande framåt. Man behöver ju inte gå snabbt. Man kan variera. Kortare, snabba promenader. Eller långa, långsammare promenader. 

Vanligtvis går jag ensam. Då hinner jag tänka allt möjligt. Planera min vardag, min framtid. Få nya ideer. Njuta av naturen. Ibland har jag sällskap av min man. Det är trevlig omväxling, speciellt vid längre promenader. Då kan vi diskutera, och umgås. Och vara närvarande. 

Dessa promenader, och byggande av grundkonditionen, är också en del av min träning för halvmaraton. Ibland går jag med ryggsäck, med lite packning i. Så får jag lite mera belastning för musklerna. Jämsides försöker jag jogga/ springa tre gånger i veckan. Jag försöker bygga opp min fysik sakta men säkert. Har som mål att springa halvmaraton inkommande sommar. Vet ju inte om jag uppnår det, men det gör inget. Jag tar det följande sommar i så fall. Jag har ju hela livet på mig. Det är ju inte målet som är viktigaste, utan själva resan dit. 

Att promenera är enkelt och billigt. Och det kan ge mycket. Det kan kännas lite tråkigt till en början, men med tiden när man märker att man blir piggare, mår bättre, börjar kroppen längta efter det. Det blir till en rutin. Till en del av vardagen och livet. Människan är tänkt att röra på sig mycket. Och promenader och löpning är ett utmärkt sätt att göra det på!