Kyllä se kahvi aina maistuu! Hm...tuoksuu hyvälle ainakin. Itse en pidä kahvin mausta, mutta sokeripala suussa tekee siitä niin vastustamaton. Aikusena vasta "opin" juomaan kahvia, siinä meni noin viikko ennenkuin opin siihen. No, sehän oli aika hassua, siihen niinkuin väkisin opettelin. Enpä tekisi toiste. 

Minulle kahvinjuonnista on tullut rasite. Pari kuppia päivässä käy hyvin. Jos juon enemmän, minulla menee kahvi "päähän". Pahoinvointia ja huimausta. Aina en pysty rajoittamaan kulutustani pariin kuppiin, joten minun olisi parasta lopettaa kahvinjuonnin kokonaan. Kahvi on diureetti, se ajaa nestettä pois kehosta virtsan mukana. Nesteen mukana menee tärkeitä vitamiineja ja mineraaleja. Koska en ole aivan innoissani pillereistä, en myöskään vitamiinipillereistä, haluaisin ottaa vaarin niistä vitamiineistä, jotka ruoasta saan.

Olen kyllä yrittänyt lopettaa kahvinjuonnin. Viikko ja pari olen ollut ilman, ja silloin olen ollut pirteämpi. Mutta houkutus on tullut, olen maistanut "vain vähäsen", ja koukkkuun taas jäänyt. Nyt aion lopettaa. Minulla pitää olla suunnitelma, ja tavoite. Tavoite on selvä: ei enää kahvia. Suunnitelma on tämä: tänään 3 dl kahvia, joka toinen päivä vähennän puolella dl:lla, kunnes kuppi on tyhjä. Hidas alaslaskenta, niin ehtii tottua psyykkisesti ja sosiaalisestikin. Ei muuta kuin aloittamaan. 12 päivän päästä minun pitäisi olla koffeiiniton ja pirteän pirteä! Saa nähdä miten käy :)

Kaffe är gott. Nja. Eller inte. Jag tycker egentligen inte om smaken. Men det doftar gott. Jag måste ta en sockerbit för att det ska smaka. Då är det kanske sockret jag gillar. Men, kaffe är ett problem för mig. Jag är beroende av det. Jag vill inte vara beroende. Jag mår bra (eller inte dåligt) av ett par koppar om dagen. Men dricker jag mer, så "far det i huvet". Blir lite illamående, får lite svindel. Så jag borde inte dricka mer än ett par koppar om dagen. Lättare sagt än gjort, när kaffesuget sätter igång. Det är också en social grej. När man träffar vänner, eller behöver en paus i jobbet. Då tar man en kopp av gammal vana. 

I och med att jag inte gillar piller, inte heller vitaminpiller, borde jag vara rädd om de vitaminer jag får i mig med maten jag äter. Kaffe är vätskedrivande. Det betyder att man kissar mera, och dricker mera. Urinen blir utspädd, och ut med den åker vitaminer och mineraler, bl.a då kalcium och magnesium jag är mest rädd om. Så det förnuftiga för mig torde vara att sluta med kaffe. Har nog försökt flera gånger. Har då lyckats vara utan kaffe en och två veckor. Jag har varit mycket piggare utan kaffe.... Men det doftar så gott, och frestar. Så har jag smakat, bara lite, lite. Men lite var för mycket. Och jag var på kroken igen.

Nu är det dags. Att sluta en gång för alla. Med kaffet. Men jag måste ha en plan att följa. Och ett mål. Då går det. Jag brukar vara målinriktad. Alltså gör jag upp en plan. Jag måste trappa ner kaffekonsumtionen, så abstinensen inte överrumlar mig. Jag börjar från 3 dl idag, och trappar ner med en halv dl per dag. Nej, per två dagar. Så det inte går för snabbt. Och jag hinner anpassa mig psykiskt och socialt också. 

Men vad ska jag dricka istället då? Lite tråkigt med örtteer, när man är van med kaffe. Kanske lite honungsvatten och frukt? Då får jag i mig lite extra kalorier och vitaminer. Det låter väl bra? Ja, då är det bara att sparka igång. Om tolv dagar borde jag vara koffeinfri och pigg!! Få se hur det går... :)

Ihminen on luotu liikkumaan. On ihanaa kun pystyy kävelemään ja juoksemaan. Se on iloa ja elämää. On kyllä ihmeellistä, että kehon kaikki osat toimivat kuten pitää. Kärsin heidän kanssaan, jotka eivät eri syistä pysty liikkumaan haluamalla tavallaan. Olen itse kiitollinen siitä, että olen terve ja jaksan liikkua. Näin tilanne ei aina ole ollut...

Pienet lapset pyrkivät heti alusta liikkumaan. Heti kun ovat valmiita siihen, he rupeavat ryömimään, konttaamaan. Heillä on luonnollinen halu liikkua. Ja pian he kävelevät, juoksevat ja leikkivät. Pienet lapset liikkuvat yleensä paljon ilman kehoitusta. Liikkuminen syntyy uteliaisuudesta elämään. Jossain matkan varrella meistä tulee vähemmän liikkuvia. Koulunkäynti alkaa ja osa ajasta istumme pulpettien edessä. Arkiliikkuminen vähenee kun leikkiminen loppuu. Jotkut urheilevat ja liikkuvat paljon, toiset eivät pidä liikunnasta. Pikkuhiljaa meistä tulee mukavuuden haluisia, emmekä liiku enemmän kuin on pakko. Jotkut joutuvat onnettomuuksiin, toiset sairastuvat, nämäkin voivat rajoittaa liikkumisen mahdollisuuksia.

Liikumme yhä vähemmän. Laiskuus hiipii meihin. Kilot kasaantuvat, verenpaineet kohoavat. Saamme ehkä sokeritaudin, väsymme. Totumme tilanteeseen, yritämme ehkä laihduttaa kun voimia riittää. Mutta pysyviä tuloksia ei tahdo syntyä. Ajattelemme että lihavuus on perinnöllistä, kuin myös sokeritauti, sydän- ja verisuonitaudit, kilpirauhastaudit. Tyydymme kohtaloomme, nämä taudithan ovat tavallisia.

Mutta ei, ei, ei. Taudit ovat kyllä tavallisia, mutta ei normaalia. Sinun ei tarvitse tottua ja tyytyä tilanteeseen. Voit saada paremman elämän, terveemmän elämän. Voit löytää takaisin terveyteen ja liikkumisen iloon. Terveytesi ei tarvitse jatkaa alamäkeä....En tarjoa ihmekuureja, ihmepillereitä enkä oikoteitä. Mutta voin tarjota sinulle ajatuksia. Ongelmaan on aina ratkaisu. Oireeseen on aina joku syy. Siitä pitää aloittaa. Mikäli hoitaa vain oireita, sairastuu enemmän. Tänään on vaikea löytää tietoa tervehtymisestä. Meidän täytyy etsiä oireen syyn, kunnes löydämme sen.

Uskon että tavallisimmat sairautemme johtuvat stressistä ja väärästä ruoasta. Syömme ruokaa joka ei meille sovi. Jo lapsesta meidän vastustuskykyä pommitetaan muunnetulla ruoalla, sokerilla, kunnes kehomme ei enää kestä. Sairastumme allergioihin, astmaan, autoimmuunitauteihin, y.m sairauksiin. Kehomme ei enää toimi kuten pitää, väsymme, saamme särkyä, energia loppuu.

Meidän ei tarvitse tyytyä voimaan aika hyvin. Tai huonosti. Saamme etsiä vastauksia ja kokeilla eri vaihtoehtoja. Ei ole vaarallista jättää pois maitotuotteet, leivät, puurot. Se ei automaattisesti johda ravintoaineiden puutostilaan, siitähän meitä pelotellaan. Meidän täytyy vain löytää tilalle hyvää ravintoa. Eri ravintoaineita löytyy runsaasti marjoista, hedelmistä, vihanneksista. Maidon ja leivän terveellisyydestä on tullut kiistaton totuus. Järkevällä ja kriittisellä ajattelulla voi tulla toiseen käsitykseen. 

Muuttamalla elintapoja ja ruokatottumuksia, terveys voi lähteä kohoamaan. Niin kauan kun löytyy kiinnostusta ja avoimuutta uusiin totuuksiin, löytyy myös toivoa terveemmästä ja iloisemmasta tulevaisuudesta.

Människan är skapt för att röra på sig. Det är skönt att kunna gå, jogga, springa. Det är liv. Det är ett underverk att alla delar fungerar som de ska i kroppen, och kanske ovanligt hos oss vuxna idag. Jag lider med dem som av olika orsaker inte kan röra på sig som de skulle vilja. Jag är tacksam för att jag idag är frisk och orkar röra mig obehindrat. Men det har inte alltid varit så....

Små barn börjar röra på sig när de är mogna för det. De ålar sig fram, kryper, hasar. Det finns naturligt en vilja att röra på sig, att förflytta sig. Så börjar de gå och springa, leka. Barn rör vanligtvis på sig mycket, utan att de behöver uppmanas till det. Det uppstår av nyfikenhet på livet. Någonstans på vägen till vuxenlivet blir vi mindre rörliga. Skolgången påbörjas och stor del av dagen ska sittas vid pulpeterna. Vardagsmotionen minskar när man slutar leka. En del idrottar och rör på sig mycket medan andra inte är intresserade av motion. Så blir vi småningom bekväma och vill inte röra på oss i onödan. En del drabbas av olyckor, andra insjuknar, och det kan begränsa våra möjligheter att röra på oss.

Vi kanske blir mindre rörliga, det kommer smygande. Kilo läggs på kilo, blodtrycket stiger, vi blir trötta, får huvudvärk, kanske diabetes. Vi nöjer oss med situationen, kanske försöker vi banta när vi har energi till det. Men det blir inget varaktigt. Vi tänker att det här med vikten är ju ärftligt, vuxendiabetes också, och hjärt- och blodkärlssjukdomarna. Vi finner oss i ödet. Och vi förstår inte varför vi fungerar som vi gör. Vi gillar det inte, men accepterar det bara. Det är ju vanligt med dessa krämpor.

Men nej, nej, nej, säger jag då. Jovisst  är det vanligt, men inte normalt. Du ska inte nöja dig. Du behöver inte det. Du kan få ett bättre liv. Du kan må bättre, du kan hitta tillbaka till hälsan och rörligheten. Din hälsa behöver inte fortsätta i spiral neråt...Jag har inga dunderkurer eller dunderpiller att erbjuda, inga hälsodrycker, inga genvägar. Men jag kan ge dig tankeställare. Det finns alltid en orsak till problemet eller symtomen. Och det är där man måste börja. Ifall man endast sköter symtomen, så blir man bara sjukare. Idag är det svårt att få/hitta information om hur man ska bli frisk, bara hur man sköter symtom och vilka piller man ska ta. Men vi måste söka orsaken tills vi hittar den.

De vanligaste hälsoproblemen tror jag att beror på fel kost och stress. Vi äter en kost vi inte är anpassade för. Ända från barn, belastas vårt immunförsvar med främmande proteiner, processad mat och socker, tills kroppen inte mera klarar av belastningen. Immunförsvaret ger upp. Vi blir sjuka. Får allergier, astma, autoimmuna sjukdomar, hjärt- och blodkärlssjukdomar, sköldkörtelsjukdomar, depressioner, sömnsvårigheter, m.m Kroppen fungerar inte mera som den ska. Vi blir trötta, får värk och energin tar slut. 

Man behöver inte nöja sig med att må ganska bra. Eller dåligt. Man får söka svar. Man kan pröva sig fram. Det är inte farligt att lämna bort mjölkprodukterna, brödet och gröten. Det leder inte automatiskt till vitamin- och mineralbrist. Vi är så rädda att få kalciumbrist. Men det finns massor av vitaminer och mineraler i bär, frukt och grönsaker. Vi är bara så vana vid bröd och mjölk. Det har blivit en odiskutabel sanning att de är hälsosamma. Med lite logiskt och kritiskt tänkande kan man komma till andra slutsatser. Det vill jag uppmuntra var och en till. När hälsan småningom blir bättre, blir det igen lättare och roligare att röra på sig. 

Så länge som det finns liv, och öppenhet för nya sanningar, finns det hopp om ett friskare och rörligare liv!

Minnes(demens)sjukdomar är vanliga i västvärlden. Den vanligaste är Alzheimers sjukdom. Den innebär att delar av hjärnan förtvinar. De första tecknet är vanligtvis att närminnet försämras och småningom klarar man inte av vardagliga sysslor. I slutskedet blir man mycket vårdkrävande. Inom ca 10 år efter diagnos brukar sjukdomen leda till döden. Den upptäcks vanligtvis i 60-70-års åldern. Sjukdomen förorsakar stort lidande för både den insjuknade och dennes anhöriga och orsakar stora kostnader för samhället.

Alzheimers sjukdom sägs vara ärftlig, det sitter i en gen. Min egen pappa har sjukdomen, min farfar hade den, två mostrar fick den. Så nu är det bara för mig att sitta och vänta att jag också ska få den..... Riskfaktorer då? Samma som för hjärt- och kärlssjukdomar, sägs det. Hög ålder, brist på motion, övervikt, högt blodtryck, dåliga kostvanor, livsstilsfaktorer, låg utbidning...hm... Min pappa var under 70 år när han insjuknade, har rört på sig mycket, är normalviktig, inte rökt, inte druckit alkohol, ätit mångsidigt, använt margariner som rekommenderats. Är inte högt skolad, men självlärd och vis. Jag har inom vården kommit i kontakt med människor som insjuknat i Alzheimers, och det har ofta varit såna som levt "hälsosamt"...Så dom riskfaktorerna ger jag inte mycket för... Men allting har ju en orsak. Och orsaken finns inte endast i genen, den ger bara en större risk att insjukna. Men vad kan då orsaka sjukdomen? Det spekuleras i olika orsaker.

Läkemedelsföretagen, som vanligtvis sponsorerar forskningar, är ju inte intresserade av att hitta orsaken. De vill ju tjäna pengar. Så det finns ingen bra forskning...för dom är dyra. Då får man använda sin egen hjärna, så länge den fungerar. Jag tänker ju inte sitta här och göra ingenting och bara acceptera att det var min lott, att få Alzheimers. Endel får hjärtsjukdomar, andra får cancer...och så fick jag Alzheimers. Nej. Man får faktiskt vara kritisk och tänka själv. Folkslag som lever i naturen, av naturen, har inga välfärdssjukdomar. Inte heller Alzheimers sjukdom. Så kanske svaret kan finnas där? Kan det vara så enkelt? Jag tror det. Vi har också Celiaki i släkten, så kanske det är en koppling? Dessa faktorer gör mig motiverad att äta så naturlig mat som möjligt. Jag mår dessutom bra av det.

  Usein aamiaiseni on tämän näköinen. Paistettua luomupekonia, hapankaalta, marjoja. Luomupekoni on paremman makuista kuin "tavallinen" pekoni. Ei myöskään haise kuin tavallinen pekoni kun paistaa. Snellmanin pekoni on myös hyvän laatuista. Hapankaaleja on erilaisia. Minä pidän tästä Pirkan luomu hapankaalista. Marjat on omasta pakkasesta. Niitä makeutan banaaninpalasella. Monesti minulla ei ole nälkä aamusta, enkä syö mitään. Joskus syön vain hedelmän. Ja jaksan hyvin lounaaseen saakka. Tämähän on luonnollisesti gluteenitonta (ja maidotonta) ruokaa. Yleisten ravintosuositusten antajien mukaan gluteenitonta ruokavaliota ei kannata seurata, koska voi saada ravintoaineiden puutetta. Luonnollisesti gluteenittomasta ruoasta saa runsaasti vitamiineja ja mineraaleja kun käyttää marjoja, kasveja, vihanneksia.

Min frukost ser ofta ut såhär. Stekt Ekobacon, surkål, bär och frukt. Ekobacon smakar mycket bättre än "vanligt" bacon. Den stinker inte heller så illa när man steker den. Snellmans bacon är också av bra kvalitet. Det finns flera sorters surkål. Jag gillar Pirkkas ekosurkål. Den är mild i smaken. Bären tar jag ur egen frys och sötar med lite banan. Ibland är jag inte hungrig från morgonen, äter då ingenting. Ibland tar jag bara en frukt, och orkar bra till lunch. Det här är ju naturligt glutenfri, och mjölkfri mat. De som ger allmänna kostråd varnar för att man av glutenfri mat får brist på näringsämnen. Jag vill nog påstå att denna frukost ger mer vitaminer och mineraler än smörgås, jogurt, gröt och flingor!

Människan är anpassad för att äta naturlig mat. Man kan fundera på vad människan troligen åt innan jordbrukssamhället kom igång. De åt det som fanns i naturen; djur, fiskar, fåglar, insekter, larver, frukt, nötter, bär, växter, rötter. Det är människan van att äta sen urminnes tider. 

När man idag går i naturens skafferi (matbutiken), är det endast en liten del av utbudet som liknar den ursprungliga maten. Största delen är processerad mat, som kroppen har svårt att tillgodogöra. Det är mjölmat, söta drycker, mjölkmat. Människan har inte hunnit anpassa sig till så stora mängder processerad och icke-artanpassad mat. 

Komjölk passar för kalvar, människomjölk passar för människobebisar, och inte tvärtom. Ganska logiskt, eller hur? Det gäller att tänka lite själv....När människan utsätts för främmande proteiner, reagerar immunförsvaret och man blir sjuk. Vissa förr och andra senare. Alltså, undvik mjölkprodukter och sädesslag, och ät det som du är anpassad för. Låter enkelt i teorin...men det går att lära sig äta mångsidig, näringsrik, naturlig mat. Det gäller att investera i sin hälsa :)

Pienestä pitäen minulla on ollut iho-ongelmia (atooppinen, allerginen iho). Vatsaoireita on ollut jonkin verran. Sehän on normaalia (luulin). Kymmenisen vuotta sitten sain uusia ongelmia liittyen terveyteeni; nuhaa, päänsärkyä, väsymystä, voimattomuutta, särkyä. En saanut apua näihin oireisiin terveydenhuollosta, joten päätin itse ottaa selvän mistä oireeni johtuvat. 

Kokeilemalla eri ruokavalioita ja jättämällä pois eri ruoka-aineita, söin itseni terveeksi. Tervehdyin jättämällä pois maidot ja viljat. Ajatus että ne voivat tehdä ihmisen sairaaksi on niin vaikea käsittää, koska meille jatkuvasti kerrotaan niiden olevan terveellisiä... 

Voimme itse vaikuttaa terveyteemme. Meidän täytyy ottaa selvää asioista, olla kriittisiä ja kuunnella omaa kehoa, kun jotain on vialla. Eikä vain tyytyä olemaan sairaita. Tavallista on, muttei normaalia, että sairastumme sydän- ja verisuonitauteihin, dementiaan, syöpään, suolistotauteihin, y.m elämäntapasairauksiin. Meidän täytyy ja saammekin itse ottaa vastuun terveydestämme.

Olen koulutukseltani sairaanhoitaja, mutten halua hoitaa vain oireita. Minun haasteeni on hoitaa terveyttä, auttaa ihmisiä parantumaan sairauksista ja ennaltaehkäistä sairastumista elämäntavoilla.