Urininkontinens är en dold folksjukdom. Vi kvinnor blir uppmanade att göra knipövningar för att förebygga och bota urininkontinens. Det är ju bara någonting som hör till. Att man ska göra, och att det fungerar. Ifall vi inte blir hjälpta, beror det på att vi inte kniper tillräckligt ofta och bra. Hm... Jag trodde ju också på det. Fick problem efter att jag fött mitt barn för snart 18 år sedan. Gjorde knipövningar. Från och till. Till och från. Gick på kurs. Men inte blev det nå bättre. Vande mig vid situationen, accepterade att jag inte klarade av det tillräckligt bra. Testade nu som då, fungerade inte. Var ett antal år sedan på läkarundersökning och fick remiss till fysioterapi. Tänkte att jag kan ju inte fortsätta så här livet ut, med inkontinens. Hon gjorde mätningar, hur knipövningarna fungerade. Fungerade bra, sa hon. Men att jag lämnar på med en muskelspänning. Fick rådet att göra knipövningar. Okej, tänkte jag. Jag ska försöka ordentligt. Men det blev bara värre när jag tränade musklerna. Tänkte att det här fungerar ju inte. Det är något som inte stämmer. Och jag måste lista ut det själv ifall jag vill bli bra. 

Jag bara undrar när kvinnorna började med knipövningar... Vem introducerade dem? Gjorde de knipövningar för 2000 år sedan, för 10 000 år sedan? Eller gick dom omkring och kissade ner sig? När började problemet? Vi vet att det är ett problem idag för många. Varför är det ett problem? Kan det faktiskt bero på brist på knipövningar?

Som riskfaktorer räknas bl.a genomgången graviditet, uttalad övervikt, gynekologiska operationer, långvarig förstoppning, kroniska luftrörssjukdomar... Och det ska åtgärdas med knipövningar!? Hm...logiskt? Problemet förekommer också hos kvinnor som inte fött barn. Förekomsten ökar efter menopausen. Stor del av äldre kvinnor lider av det. Vem har inte hört talas om "gamlingar" som använder blöjor, för att dom kissar ner sig? Men det är väl normalt? Är det? Jag vill inte sälla mig till den skaran som vid 70-80 års åldern använder blöjor. Jag vill då fortfarande ha kontroll över min kropp, och klättra i bergen utan blöjor. Blir så tung packning... 

Jag började tänka. Jag måste ju åtgärda orsaken till urininkontinensen. Fysioterapeuten sa att jag lämnar med en muskelspänning i bäckenbottenmuskulaturen. Spända muskler är inte bra, dom tröttas ut och fungerar inte optimalt. Så jag koncentrerade mig på avslappning i stället. Jag hade fått ovanan att göra knipövningar i tid och otid. Så nu övade jag mig att inte göra dom. Och...det blev bättre! Jag blev förvånad, och förbannad. 

Jag har i flera års tid haft en orkeslöshet i kroppen, har inte haft energi. Eller har inte kunnat använda energin i musklerna. Nu när jag lämnat bort sädesslagen och mjölkprodukterna, har energin kommit tillbaka. Jag tror att min kropp inte har kunnat använda proteinerna till muskelarbetet. De har haft en konstant spänning. Nu har mina muskler slappnat av (bäckenbottenmusklerna också) och jag orkar använda musklerna igen. Urininkontinensen är borta, borta, borta! 

Så...Vissa har ju hjälp av knipövningar, och gillar att utföra dem. De kan ju fortsätta med dem. Men de som inte får hjälp av dem ska göra något annat. De ska fara på en läkarundersökning och ta reda på orsaken. Och hittar inte läkaren någon fysiologisk orsak, ja, då kanske den finns i kosten. Och vill man, så kan man. Ändra på kosten. Så kan man uppnå en blöjfri ålderdom. Det, du, vore något!

  Då blev det dags för frukost. Skogsjö Gårds färskkorv, stekt av min privata kock, Henrik H. Lite melon till och blåbär/hallon. Många tycker att det är svårt med bröd- och mjölkfri frukost, det här är ett alternativ som heter duga. 

Aamiaisen aika. Kun on tottunut "tavalliseen" aamiaiseen, voi tuntua oudolta ja hankalalta korvata se maukas leipä jollakin muulla. Tässä yksi vaihtoehto. Henrik H, oma rakas kokkini, on paistanut Skogsjö Gårdenin tuoremakkaraa. Lisäksi melonia ja marjoja. Tällä pärjää laluantai-aamun.